Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligger ett övergivet kalkstensbrott. Icke ett grönt strå
slingrar sig upp genom den grå massan av vrakade
stenstycken, som vårdslöst ligga kastade om varandra och peka
åt alla håll liksom de stelnade flaken i en uppbruten och
tillfrusen isränna. Synen är icke betagande. Men inom
en minut därefter uppenbarar sig plötsligt någonting så
vackert att man måste hoppa ur åkdonet för att bekanta
sig med föremålet, Kungsängen i Lilla Horn, ett stycke
naturpark sådant som endast moder natur kan skapa i
inspirationens ögonblick. Det berättas, att Carl XV, när
han med sitt jaktsällskap passerade platsen, blev så betagen,
att han genast lät reda till en måltid i festsalen. Ängen
har tydligen fordom tillhört ett större helt, men ansetts för
mager att kunna löna odlarens möda med 10:de kornet och
därför degraderats till slåtter och betesmark. Jordmånen
består av fast, fuktig vitsand genomvävd av finaste
rotfibrer. Jämn och slät som ett golv, mjuk och tät som en
flossavävnad ligger gräsmattan och skimrar i vackraste
gröna toner, om våren översållad med rödvivor, om
sommaren med doftande honungsblomster. WVälformade
solitärer av hasselbuskar stå här och var utposterade på
mattan, som ständigt tycks vara alldeles nyss dammsugen, trots
att det vita kalkstoftet i täta skyar ideligen väller in från
landsvägen. En och annan gång har det hänt, att Ölands
vackraste orkidé, den sällsynta blodröda Anacamptis,
kommit på gästbesök i ängen, men tyvärr snart försvunnit, icke
av vantrivsel, utan på grund av betesgång eller annan
åverkan. Det är som om Lilla Hornsidyllen ropade efter någon
vänlig samarit, som ville förvandla stället till ett
naturreservat och därmed också bereda ett tryggt och varaktigt
hem icke minst åt Floras vackraste ölandsbarn, som annars
löper fara att snart nog höra till ett förgånget släkte.
Vyerna växla hastigt och oförmedlat som förut,
stenbrott, åkrar, betesmarker, och så i ett nu dras plötsligt
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
