Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olänningen är naturvän. Sitter han som lycklig ägare
till ett litet hemman med växande skog, vilket i detta fall
vanligen endast betyder ett mindre blandat bestånd av ek,
ask, lind, alm, björk och hassel, vakar han också noga över
skatten och förstår att vårda den. Det har till och med
hänt, att tvenne grannar vid tinget trätt med varandra om
ett träd, som stått mitt i rågangen mellan bägges ägor och
fällts av den ene. Denne hade nämligen pockat på bättre
rätt, eftersom sydvästvinden behagat böja över kronan med
några decimeter åt hans håll. Det var icke processlystnad,
som föranledde den andre att öppna rättegång, icke heller
rotvärdet i och för sig, ett värde, som högst kunde
uppskattas till ett par kronor, det var harmen över att ett träd
fällts i onödan, ett träd, som han till äventyrs älskat att se
som gränsvakt vid ägan varje morgon han blickade ut
genom sitt fönster, ett gårdens levande inventarium så gott
som något annat, åtminstone till hälften hans, i varje fall
ett skönhetsvärde för hemmanet. Olänningen älskar
skogen och söker spara den. Om av böjelse, tvång eller
gammal nedärvd vana mest, är svårt att avgöra. Visst är, att
en baggbölare aldrig sågs med blida ögon på Öland. Den
tidigt bortgångne, ölandsfödde tidningsmannen Albert
Eriksson — en skaldebegåvning av rang — har i dikten
”Fädernegården” funnit flammande ord av harm över våldet och
och vanvården mot barndomshemmets gröna träd. Av
någon anledning har hans faders gård övergått i
främmande händer. Vuxen vallfärdar han till den älskade
nejden för att än en gång få lyssna till kastanjens susning,
vid vars rot hans bo var fästat, men möts av syner, som
fylla sinnet med sorg och förtrytelse.
Heder och ära och tack åt de gamla,
när de sökt samla
gardar och gods till att lämna de unga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
