Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slag i slag komma så de andra sipporna, systersipporna,
Anemone nemorosa och ranunculoides, de vita och de gula,
stundom korsande varandra, där de trängt in på varandras
domäner. Enär båda två i rikligaste mängder ofta påträffas
i sällskap, är det emellertid anmärkningsvärt, att
bastardbildning hör till sällsyntheten. Bastarden, där den
uppträder — vanligen då i en liten koloni för sig — är lätt att
identifiera på blommornas färg, som är gräddgul, alltså
ett mellanting mellan den rent vita och den mättat gula hos
respektive föräldrar. — Även vitsippan uppträder i
åtskilliga variationer. En rentav bedårande vacker och intressant
form upptäcktes för några år sedan i ett rikligt bestånd.
Såvitt jag förstår är den en nyhet för floristiken, säkert en
nyhet för vårt lands flora. Det är en väl fylld vitsippa, en
dubbel vitsippa alltså, hos vilken varje enskilt kalkblad
vid basen är blåviolett. I den vita blommans centrum synes
således en starkt avgränsad violett fläck. I Sverige har
man förut på ett par ställen funnit en variant av den
vanliga enkla vitsippan med violblå mitt, en form, som av
upptäckaren fått namnet f. cyanopis (= blåöga). Den nu
ifrågavarande formen kan därför betecknas med namnet
Anemone nemorosa f. cyanopis floribus plenis.
Sist i sippornas skara — men det dröjer ännu en liten tid,
den hör nämligen till den senare våren — skrider sippornas
drottning, den ståtliga Stensippan (Anemone silvestris).
Over den högförnämas vita kalk svävar ett rosenskimmer,
dock endast som en aning förnimbart. Det vackra skära
skimret försvinner emellertid genast, när blomman flyttas
ur sin naturliga miljö och kommer i odling. Det är som
miste hon glädjen och kastade slöjan, när hon icke längre
får stå i ensamheten på vidderna och ostörd dricka
ölandssol. Underligt nog har hon kunnat hålla sig kvar på den
magra torvan i tvenne sekler, fast hon mer än de flesta varit
åtrådd och eftersökt av blommornas älskare.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
