- Project Runeberg -  En bok om Öland /
227

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Samtidigt med de första sipporna komma vipporna. Det
är icke endast namnen som rimma. De stå också varandra i
släktskap så nära att mången systematiker sammanfört, dem
båda, sipporna och vipporna, under släktnamnet Anemone.
Öland kan uppvisa tre arter förutom variationer och
hybridbildningar, Movippan (Pulsatilla vernalis), Backvippan
(Pulsatilla vulgaris) — de där ock vulgärt Oxögon eller
Oxöron kallas — samt Hedvippan (Pulsatilla pratensis).
Om icke vackrast, så i alla fall intressantast är Hedvippan,
en av öns allra allmännaste växter. Mot slutet av våren,
när den blommat över och på långa styva stänglar bär upp
den dammvippliknande samlingen. av frö med sina
silkeslena sidenglänsande spröt, är det som såge man framför sig
ett hav av silvervågor i böljegång, när solen lyser och vinden
sakta sätter alla vipporna i rörelse. Hedvippan uppträder
i olika färgformer, violett i skiftande nyanser, någon gång
i nyponblommans rosaton, ävensom i rent vitt. Liksom
blåsipporna briljera med en alldeles naken vitblommande
form med gulgröna -blad, så vill Hedvippan icke vara
sämre. För inemot hundra år sedan fann en svensk forskare
en med Anemone hepatica glabrata fullt analog form här
-på ön. Den var emellertid i fruktstadiet, varför blommans

"färg då icke kunde angivas. För några år sedan återfanns
växten lyckligtvis i behaglig tid, ehuru på en annan lokal
än den ursprungliga. Blommorna visade sig vara vita med
en aning av gräddgult .och grönt. Det är uppenbart, att
denna form, Pulsatilla pratensis glabrata, hör till vår
floras allra största sällsyntheter.

Till den tidiga vårens fägring bidraga icke minst violerna,
detta på Öland så ovanligt rikt — med 15 arter —
representerade släkte, som med alla sina variationer och
isynnerhet med sin nästan till övermått gränsande benägenhet att
hybridisera blivit ett sannskyldigt crux för mången
blommornas vän. Priset bland dem alla kan utan tvekan
till
227

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free