Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF RUDBECK DEN ÄLDRE 18
laga, häfdvunna former, dels i sin något otåliga
framfart förorsakade kännbara rubbningar i universitetets
ekonomi. Öfvermåttet af makt och gunst, inblandningen
i allt och den stora själfrådigheten hade skapat en farlig
undantagsställning, som småningom alltmer ökade
antalet af motståndare eller rent af ovänner. Hans
oinskränkta inflytande hos Kanslern hade väl mycket skju- ”
tit de lagliga formerna och därmed kollegerna åt sidan;
de buro detta endast med ovilja, visserligen ännu till
hälften dold, men dock stark nog att låta ana, det
stormen ej var långt borta. Rudbecks öfversvallande
lifslust och oroliga energi voro för lugna hvardagsnaturer
föga sympatiska; i hans personliga regemente och
förbiseende af formerna sågo kollegerna ett ingrepp i
deras myndighet, som kändes dem obehörigt och
stundom olidligt. Sålunda sammandrog sig det starka oväder,
som skulle bryta lös öfver hans person och göra slut
på hans maktställning.
Första tecknet till spänning hade visat sig, då mot
slutet af hans rektorat konsistoriet hade satt sig emot
hans plan att taga halfva beloppet af
penningstipendierna, för att återupprätta kommunitetet, en inrättning med
fri spisning för fattiga studenter. Det var en
Rudbecks älsklingsidé och han retades af motståndet.
Visserligen nedslog kanslern, som delade hans uppfattning,
motståndet med maktspråk, men detta blott ökade oviljan.
Och inrättningen blef honom ett sorgebarn, ty trots alla
hans omsorger ville medlen aldrig förslå, och längre
fram 1 tiden fick han finna sig i att hela saken
begrofs i stillhet. Den häftighet han härunder lagt i
dagen (så for han en gång ut mot sina vedersakare, att
»öfverheten lärer en gång för vårt väsendes skull spinna
istret af oss») aflägsnade många sinnen från honom. Än
starkare upprördes dock stämningen vid ryktet om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
