Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 CLAES ANNERSTEDT
kanslern ämnade under en nyuppfunnen form förlänga
Rudbecks välde genom att tillsätta tre kuratorer, bland
hvilka denne skulle taga plats. Det kunde ej undgå
någon, att egentliga afsikten var att befästa Rudbecks
ställning, och man misstänkte, kanske ej utan skäl, att
han haft sin hand med i saken. Alla försök att afvärja
nyheten misslyckades, den 14 februari 1663 utfärdade
regeringen fullmakten. Det var till det yttre en seger
för Rudbeck, men som sedan stod honom dyrt. Hela
inrättningen var för öfrigt tämligen förfelad, emedan dess
ämbetsmyndighet icke var klart afgränsad mot dem
som förut funnos. I en stark hand kunde den brukas
till åtskilligt godtycke, i en svag blef den vanmäktig.
Den var tydligen tillkommen blott för att gifva fria
händer åt Rudbeck, men blef i stället den
förargelseklippa, på hvilken hans forna inflytande gick i kvaf,
ty från denna dag stod klyftan mellan honom och hans
kolleger ej att fylla.
Det var isynnerhet från teologerna som motståndet
utgått och dessa fingo snart ett ypperligt tillfälle att
komma honom till lifs, då kartesianska filosofiens
inträngande vid universitetet väckt prästerskapets
misstankar, ty Rudbeck var stark kartesian och tillika varm
vän af medicine professorn P. Hoffwenius, som var det
egentliga föremålet för angreppet. Och han tvekade ej
att sjunga ut sin mening. Redan vid första underrättelsen
om prästerskapets anfall på de nya åsikterna vid
riksdagen 1664, vågade han i konsistoriet yttra, att han fann
dess förfarande mäkta sällsamt, isynnerhet som få präster
torde hafva rätt reda på den nya filosofien, hvari han ej
heller tycktes hafva haft så orätt. Uppsala-teologerna
lyckades emellertid få en afhandling af Hoffwenius
förbjuden år 1665, hvilket gick Rudbeck så till sinnes, att
han utbrast, att om man behandlade en professor på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
