Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ända tills dag-gryningen stod han lyssnande midt
på golfvet, utan att röra sig. Tidigt på morgonen,
före soluppgången, kommo kakelugnsmakare till
värdinnan. Ivan Dmitritsch visste mycket väl, att de
kommo för att lägga om ugnen i köket; men hans
fruktan intalade honom, att det var gendarmer, som
klädt ut sig till kakelugnsmakare. Han smög sig
sakta ut och ilade, gripen af fasa, utan rock och
hatt framåt gatan. Hundarna rusade skällande efter
honom, en bonde hojtade någonstädes, blåsten hven
om öronen, och Ivan Dmitritsch tyckte, att alla
våldsmakter i världen gaddat ihop sig bakom hans rygg
och förföljde honom.
Han blef fasttagen, hemförd, och värdinnan
skickade efter doktorn. Denne, Andrej Efimytsch,
hvarom mera framdeles, ordinerade kalla kompresser
på hjessan och lagerkörsdroppar, skakade sorgset
på hufvudet och gick, i det han sade åt värdinnan,
att han icke mer skulle komma igen, ty man borde
icke hindra folk från att mista förståndet. Efter
som han hemma icke hade något att lefva på eller
erhålla skötsel för, skickades Ivan Dmitritsch snart
till sjukhuset och lades i salen för veneriska sjuka.
Han sof icke om nätterna, var oregerlig och oroade
de sjuka, hvarför han på Andrej Efimytschs
tillsägelse förflyttades till sjuksalen n:o 6.
Efter ett år var Ivan Dmitritsch alldeles glömd
i staden, och hans böcker, som värdinnan kastat i
en släde nere i lidret, släpades bort af gatpojkarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
