Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet jag icke; men Andrej Efimytsch har själf mer
än en gång erkänt, att han aldrig känt någon
kallelse för medicinen eller för specialvetenskaper i
allmänhet.
Vare härmed hur som helst, så tog han sin
doktorsexamen och anlade icke tonsuren. Någon
fromhet kunde icke märkas hos honom, och en
andans man liknade han i början af sin läkarbana
lika litet som nu.
Hans yttre är klumpigt, groft, bondaktigt; i
utseende och hållning påminner han om en krogvärd
vid stora landsvägen, rå, otymplig och begifven på
mat och dryck. Ett barskt ansikte, betäckt af ett
blått ådernät, små ögon, röd näsa. Lång och
bredaxlad, har han ofantliga händer och fötter, — det
ser ut, som om han skulle kunna strypa en med
ett enda grepp af näfven. Men han för sig tyst
och har en sakta, smygande gång; möter han
någon i den smala korridoren, stannar han alltid
först för att ge plats och säger — icke med
basröst, som man väntar, utan i en hög, mild falsett:
"Ursäkta!" På halsen har han en liten svulst, som
hindrar honom att bära styfva stärkkragar, och
därför går han alltid i en mjuk lärfts- eller
kattunsskjorta. I allmänhet klär han sig icke på
läkarmanér. Han kan gå i samma kläder tio år å rad,
och en ny dräkt, som han vanligen köper hos en
judisk klädmånglare, ser på honom lika sliten och
skrynklig ut som den gamla. I en och samma rock
tar han emot patienter och äter middag och går
bort på kalas, men detta är icke af snålhet, utan
därför att han aldrig fäster ringaste uppmärksamhet
vid sitt yttre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
