Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ack!" sackar Michail Averjanytsch. "Det är
lönlöst att begära förnuft af människorna i våra
dagar."
Och han berättar, hur sundt och gladt och
intressant man lefde förr i tiden, hur förnuftig den
ryska intelligensen då var och hur högt den ställde
sina begrepp om heder och vänskap. Man lånade
ut pengar utan växel och ansåg det för en skam
att icke räcka en hjälpsam hand åt en kamrat i nöd.
Och sådana fälttåg, skärmytslingar och äfventyr man
var med om, sådana kamrater man hade, sådana
kvinnor man träffade! Kaukasus, — det var ett
märkvärdigt land. Där var en kvinna — hustrun
till en bataljonskommendant — som klädde ut sig
till officer och vandrade upp till bergen om
kvällarna, ensam, utan ledsagare. Det sades, att hon
hade en roman där uppe i kosackbyarna med någon
furste."
"Heliga Guds moder..." suckar Darjuschka.
"Och så man drack! Så man åt! Så förtvifladt
frisinnad man var!"
Andrej Efimytsch lyssnar, men hör icke på;
han tänker på annat och smuttar på ölet.
"Jag drömmer ofta om intelligenta människor
och samtal med dem," säger han plötsligt, afbrytande
Michail Averjanytsch. "Min far gaf mig en
utmärkt uppfostran, men påverkad af sextiotalets ideer,
tvang han mig att bli läkare. Det förefaller mig,
som om jag, i fall jag då icke lydt honom, nu
skulle ha befunnit mig i själfva medelpunkten af
det andliga lifvet. Jag skulle troligen vara ledamot
af någon fakultet. Visserligen är icke heller
förnuftet evigt, utan förgängligt, men ni vet, hvarför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
