Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag känner mig dragen till det. Lifvet är en
förarglig fälla. Då en tänkande människa uppnår
manbarhetsperioden och kommer till mogen insikt,
så känner hon sig ofrivilligt liksom instängd i en
fälla, från hvilken det icke finns någon utgång. I
själfva verket är hon ju mot sin vilja genom
tillfälligheternas spel kallad ur icke-varat till lifvet...
Hvarför? Vill hon fråga om meningen och målet
med sin tillvaro, så svaras det ingenting, eller svaras
dumheter; hon klappar på — ingen öppnar, så
kommer döden, — också mot hennes vilja. Därför,
ser ni, liksom i ett fängelse fångarna, förenade af
den gemensamma olyckan, känna sig lättare till
mods, då de komma tillsammans, så märkes heller
icke fällan i lifvet, då människor med böjelse för
att analysera och generalisera komma tillsammans
och fördrifva tiden med utbyte af stolta och fria
tankar. I denna mening är förnuftet en oersättlig
njutning."
"Mycket sant."
Utan att se sin gäst i ögonen, fortsätter Andrej
Efimytsch långsamt och med afbrott att orda om
förnuftiga människor och samtal med dem, och
Michail Averjanytsch hör uppmärksamt på honom och
instämmer: "Alldeles riktigt."
"Men ni tror inte på själens odödlighet?" frågar
postmästaren plötsligt.
"Nej, bästa Michail Averjanytsch, det tror jag
inte på, och jag har inga skäl att tro på det."
"Jag erkänner, att jag också har mina tvifvel.
Men för resten har jag en känsla, som om jag aldrig
skulle dö. Hå hå, tänker jag för mig själf, det är
på tiden att jag knogar mig härifrån, jag gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
