Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Mitt herrskap, låt oss taga Peter Dmitritsch
på släp!" ropade någon.
"Ja, ja!" instämde de andra. "Olga Michajlovna,
tag er man på släp!"
För att göra detta, måste Olga Michajlovna,
som satt i aktern, noga passa på rätta ögonblicket
och behändigt fatta tag i kedjan på mannens båt.
Då hon sträckte sig efter kedjan, rynkade Peter
Dmitritsch ögonbrynen och kastade en förskräckt
blick på hennes gestalt.
"Bara du inte förkyler dig!" sade han.
"Om du är ängslig för mig och barnet,
hvarför plågar du mig då?" tänkte Olga Michajlovna.
Peter Dmitritsch erkände sig besegrad, och då
han icke ville bli tagen på släp, hoppade han ifrån
sin båt öfver i den andra, som redan var proppfull
af passagerare, och hoppade så oförsiktigt, att båten
krängde häftigt på sned och alla skreko till af
förskräckelse.
"Det gjorde han, för att slå an på fruntimren,"
tänkte Olga Michajlovna. "Han vet, att det tar sig
bra ut..."
Hon började känna en ihållande darrning i
händer och fötter och trodde själf, att det kom sig af
ledsnaden, förargelsen, nödtvånget att småle och den
tyngd, hon erfor i hela kroppen. Och för att dölja
denna darrning för gästerna, bemödade hon sig att
prata och skratta ännu högljuddare, röra sig ännu
mer...
"I fall jag plötsligt skulle brista i gråt,"
tänkte hon, "så skall jag säga, att jag har
tandvärk..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
