Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Odessa och be dem om penningbidrag. Då vi
fått ihop litet, skola vi skrida till inköp af bröd och
foder åt kreaturen, och ni, Ivan Ivanytsch, torde
vara god och åtaga er utdelningen af understödet.
Fullt förlitande oss på, att ni skall gå till väga med
takt och urskilning, tillåta vi oss å vår sida endast
uttrycka den önskan, att ni, innan ni utdelar ett
understöd, noga gör er underrättad om alla sakens
förhållanden och äfven, hvilket är högst viktigt, ser
väl till, att bröd endast lämnas åt den verkligt
nödlidande och ingalunda åt fyllbultar, lättingar och
sådana, som endast taga emot det, för att sälja det
åt andra."
"Ja, ja, ja..." brummade Ivan Ivanytsch. "Det
är så, det... Jag är alldeles utledsen på de där
välsignade nödlidande! Jag skulle vilja rymma min
väg ända till världens ända."
"Bah, med det där späckvraket kan man icke
komma ur fläcken," tänkte jag förargad.
"Och alla anse de sig förfördelade af
hvarandra," fortsatte Ivan Ivanytsch, sugande på ett
citronskal. "De hungrige tycka sig vara förorättade
af de mätte, och de, som ha bröd, af dem som äro
hungrige... Ja... Men nu är det icke stunden att
tänka på sina oförrätter, nu är det öfverseende, som
behöfs... Hungern förfäar, förslöar, förvildar
människan. Svält är icke att leka med minsann. Jag
minns, att när man kom hungrig hem från jakten,
var man otidig mot sin egen köttsliga mor... Ja...
En hungrig människa blir både grof i munnen och
frestas att stjäla och kanske göra det, som är ändå
sämre... Det måste man begripa."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
