- Project Runeberg -  Tre berättelser /
169

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"För Guds skull, tala icke till mig i en sådan
ton!"

Jag bemödade mig att vara mild och foglig och
besvor mig själf af alla krafter att icke förlora
kallblodigheten. Under de första minuterna fann jag
mig väl i min hustrus närhet. Jag kände som en
fläkt af något mjukt, hemlikt, ungdomligt, kvinnligt,
af något utsökt och fint, just det som saknades uppe
i min våning och i allmänhet i hela mitt lif. Min
hustru bar en lös kofta af skär flanell med gulaktiga
spetsar, — den kom henne att se mycket yngre ut
och gaf mjukhet åt hennes snabba, stundom tvära
rörelser. Hennes vackra, mörka hår, hvars blotta
åsyn fordom väckt lidelsen inom mig, hade nu lossnat
af att hon suttit så länge framåtlutad och satt en
smula oordnadt, men det kom det endast att se
ännu yppigare ut. För öfrigt är allt detta bisaker.
Framför mig stod en vanlig kvinna, måhända hvarken
vacker eller fin, men det var min hustru, med
hvilken jag en gång lefvat tillsammans, och som jag
fortfarande skulle lefvat tillsammans med, om icke
hennes olycksaliga lynne varit; det var den enda
varelse på hela jorden, som jag älskade. Nu
omedelbart före min afresa, då jag visste, att jag icke
längre skulle få se henne ens genom fönstret, tycktes
hon mig fängslande och förtrollande, trots sin
stränghet och köld, trots det att hon svarade mig med
stolt, föraktfullt hån. Jag var stolt öfver henne
jag ville gråta af sorg och förödmjukelse, och jag
kände, att det var mig svårt och omöjligt att lämna
henne. Lättare tycktes det mig att döda henne än
att resa min väg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free