Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag samlade ihop papperen och gick ned till
min hustru. Då jag ytterligt trött och sönderbråkad
i alla leder gick förbi sängkammaren och såg mina
kappsäckar, medan jag samtidigt hörde snyftningarna
nedifrån, flög plötsligt igenom mitt hufvud tanken:
"Hvad jag ändå är för en usling!"
"Ah, det är bara dumt prat..." mumlade jag
därpå, i det jag gick utför trappan. "Dumt prat...
Dumt prat är det också, att jag drifves af egoism
eller fåfänga... Sådana dumheter! Kanske man
skall ge mig en orden eller göra mig till
departementschef, för att jag hjälper de nödlidande? Dumt
prat! Och hvem finns det väl här på bondlandet
att skryta för? Jag gör mig oro och besvär
uteslutande af kärlek till nästan... Ja..."
Jag kände dunkelt, att jag ljög och sökte
bedraga mig själf, att kärleken till den hungrande
nästan, som jag aldrig sett och icke kände, icke
hade något med saken att skaffa, jag greps af
blygsel och kom af en eller annan orsak ihåg en strof
ur en gammal dikt, som jag kunnat en gång i
barndomen: "Huru ljuft att vara god!" och jag blygdes
ändå mera...
Min hustru låg på soffan i samma ställning som
förut, — med ansiktet nedåt och bägge händerna
omfattande hufvudet. Hon grät. Bredvid henne
stod en tjänstflicka med skrämd, villrådig uppsyn.
Jag skickade bort flickan, lade papperen på bordet,
tänkte efter ett ögonblick och sade:
"Se här edra böcker, Natalie! Allt är i
ordning, allt är förträffligt, och jag är mycket nöjd. I
morgon reser jag."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
