Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf den förstes förhållande till den svenska bildningen. Hans tankar på ett återställande af Upsala universitet. Hans omsorger om skolväsendet. Erik XIV gör 1566 en början till universitetets återställande. Johan fortsätter sin broders verk. Hans förslag till konstitutioner. Universitetets strid med Johan rörande liturgin från 1576. Dess upplösning 1581. Johan inrättar Stockholmskollegiet. Dess fall och förberedelserna till Upsala universitets återställande. Svenskarnes utrikes studier 1520—1593. Några ord om den högre bildningen i landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
Den högre bildningen i Sverige pà 1500-talet.
.vida öfver de prester, som tillhörde den katolska kyrkans sista
generation, om hvilka vår siste katolske ärkebiskop Johannes Magni 1525
måste erkänna, »att ganska få kunde predika Guds ord för folket,
några kunde icke en gång rätt läsa den heliga skrift, än mindre
förklara den»’). Ocli sådana män som bröderna Olaus och Laurentius
Petri, Mikael Agricola, Abrahamus Angermannus m. fi. försvara väl
sin plats bland tidens teologer. Ej mindre på det verldsliga
området skönjes tydligen, att en ny tid gått in. Redan Gustaf I,
oupphunnen såsom folktalare, bidrog genom sin ovanliga makt öfver ordet
att skapa en skara af konungatjenare och statsmän, som de begge
äldsta sönerna med så mycket annat fingo i arf efter fadern. Erik
och Johan stodo på höjden af sin tids bildning. Deras rika anlag
voro genom faderns försorg på det omsorgsfullaste utvecklade, deras
insigter voro omfattande, på det språkliga området rent af förvånande,
och begge isynnerhet Erik2) älskade att föra pennan. Om Johan
skulle när som helst kunnat bekläda en teologisk professorsstol, så
kunde Erik full väl ensam leda ett rikskansli; hans politiska
instruktioner bära derom vittne. Ett sådant exempel på thronen måste
verka starkt, isynnerhet när det sammanträffade med tidehvarfvets
egen riktning. Den aristokrati, som omgaf Erik och isynnerhet Johan,
utmärkte sig för en hög grad af bildning; många begagnade sig lika
ledigt af italienskan eller latinet som sitt modersmål. Jag erinrar
om sådana män, som Hogenskild Bjelke, hvilken forskat djupt i
Sveriges historia och kände dess statsrätt bättre än någon, och den
lysande rikskansleren Erik Sparre. Den senares latinska bref skulle
gjort heder åt en professor i vältalighet, och hans insigter i historia
och statsrätt bevittnade af så många statshandlingar hafva rest sig
en särskild minnesvård i det ryktbara arbetet: Pro Rege, Lege et
Grege, der författaren visar sig lika hemmastadd i den romerska och
feodala rätten, som i den svenska lagen3). Och man kan ej
förvånas, att adehi var bildad, då man ser den gamle konservative
Per Brahe till en rätt adlig uppfostran rekommendera studier i latin
efter Melanclitons och Roterodami böcker, i politik efter Aristoteles
’) Skandinav. Handl. XVIII s. 297. Jfr. de skarpa uttrycken i första
paragrafen af Vesterås ordinantia 1527.
J) Eriks skrifter uppräknas af Stiermnnn i företalet till Tegels krönika öfver
Erik XIV. Hans literära intresse framlyser af hans vackra boksamling, som
räknade 36 arbeten i teologi, 84 i historia, 44 i artes (mest i språken), 27 i
matematik och medicin och 26 i juridik (se förteckningen i Skandin. Ilandl. XXVII
s. 380).
3) Se C. Nettelbladts företal till sin edition af C. Lundii disputationcr, s. 8,
Greifswald 1743, qv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
