Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Striden om nva rektorsvalet 1612. 1613.
var det ofvan anförda kungliga brefvet, som införde årligt
rektorat ’).
Messenii försök att genom en bastig resa till Stockholm lyckas
på sidan om konsistoriet åtkomma (len snart lediga värdigheten
kröntes ej med framgång’2), och när ärkebiskopen straxt efter Jul lät
i konsistorium företaga ett nytt rektorsval, föllo fem röster på
Rudbeckius, två på Lenæus, men blott en (naturligtvis Raumanui) på
Messenius. Saken var dock härmed ej klar, ty denna tid ansågs
enhällighet i val vara nödig. Men fåfängt gick ärkebiskopen fram och
tillbaka mellan de stridande. Ett ögonblick synes han, oaktadt hans
sympatier voro på Rudbeckii sida, dock hafva föreslagit att gifva
värdigheten åt Messenius, kanske i hopp att det skulle vara lättare
att få Rudbeckius att träda tillbaka, än Messenius. Det vore ju ock
att låta rektoratet gå i tur efter fakulteterna. Men Messenius
uppställde orimliga vilkor, såsom att de andra skulle gifva honom en
särskild förbindelse och i alla tvister rätta sig efter hans vilja, på
hvilka naturligtvis ingen ville ingå:l). Under tiden anslog Raumaunus
offentligen att ban nedlagt rektoratet4), och för att ej all ordning
skulle upphöra gaf nu äfven ärkebiskopen sin röst åt Rudbeckius och
förklarade honom lagligen väld, efter ban både fått de flesta rösterna
och var den äldste5) af professorerna. Den 11 Mars utsågs till hans
installation. Messenius och Rauniannus voro utom sig af förbittring.
Den förre beskyllde siu segrande medtäflare öppet för att i
Wittenberg hafva gjort sig skyldig till dråp och lät utanför konsistorium
uppläsa en protest, som gick ut på att de andra professorerna
sam-mansvurit sig till hans och Raumanni samt deras hustrurs och barns
förderf. Den senare vägrade att enligt gammal sed öfverlemna
lektoratets insignier till sin efterträdare vid den offentliga installationen,
utan sände kursor med dem först till ärkebiskopen och, när ban ej
ville mottaga dem, till Rudbeckius. Konsistorium blef tvunget att,
då Iiaumannus vägrade att installera den nye rektorn, för ändamålet
utse en särskild prorektor i Lenæi person.
Ej utan skäl kunde man vid rektorsombytet befara ett stormigt
uppträde, ty bredvid konsistorii tillkännagifvande, att Rudbeckius
’) Jfr. protokollet vid ransakningen i Stockholm 1613 (s. 116, § 4 och 5).
’) Anf. st. § 6. Om ej uttrycket vore så otvetydigt, skulle man nästan kunna
tänka sig en förblandning med det försök, som Messenius gjorde efter d. 15 Mars
1613 att uttränga Rudbeckius från rektoratet.
3) Se bihanget s. 117, § 10, 11.
Det har troligen skett i början af Februari 1613; ännu d. 6 Fehr. äro
in-skrifniugarne i Album studiosorum gjorda af hans hand.
5) Nemligen efter utnämningsår. Rudbeckius hade ju första gången blifvit
professor redan 1604, ehuru han sedan varit frånvarande ett par år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
