Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Raumanni ställning till de andra. 153
rödjande af de oseder och det oskick, som inritat sig och hvilkas rot
ansågs ligga i rektorsinstitutionens bristfällighet, gåfvos om denna
särskilda bestämmelser. Rektoratet skall årligen omvexla’) och
tillsättas genom val af ärkebiskop och professorer. Rektor skall med Hit
och allvar hålla ungdomen till tukt och flit och ingalunda tillstädja
den »den olidliga sjelfsvåld och skalkhet som de nu öfva.» Men
äfven på professorerna skall han hafva ett vaksamt öga, tillse att de
göra sitt kall och årligen offentligen förhöra sina lärjungar. Hvarje
år d. 1 Januari skall ban till konungen eller rikskansleren insända
en redogörelse för sin egen verksamhet, for professorernas
föreläsningar, examina, disputationer och deklamationer, huru-många
lärjungar en hvar haft och för hvilka böcker hvar student kunnat
svara -).
De missförhållanden i Upsala, som konungen temligen tydligt
utpekade, voro frukten af den fortsatta striden mellan Messenius och
Rudbeckius samt deras anhängare. Bestämmelsen om rektoratet var
riktad mot Raumannus, som Karl IX förlänat en slags ständig
rektorsmyndighet år 1610, för att han så mycket lättare skulle vara
oberoende af de öfrige lärarne. Afsigten förfelades alldeles. Inom kort
hade den smidige och förslagne Messenius så helt och hållet
tillvunnit sig Raumanni öra, att denne alltid tog hans parti vid
sammanstötningarne. Det kunde ej varit svårt att leda en man, hvars
fåfänga var så stor, att. han ej skämdes för att i bref till Axel
Oxenstjerna skryta, det han var »solus, unicus et primus Doctor Theologiæ
inter limites regni Sueciæ natus post reformatam rehgionem» 3). Det
blef än lättare genom hans retliga misstänksamhet, häftiga lynne
och illa dolda afundsjuka mot Rudbeckius och Lenæus. Det
inflytande Messenius så förvärfvade visade sig snart deri, att han och
hans parti strafflöst kunde företaga sig hvad som helst. De andra
professorerna föreställde Raumannus fruktlöst, att om ban handhade
sitt embete med sådan slapphet, kunde de ej längre fördraga hans
ständiga rektorat. Och då ban ej ville frivilligt afgå, sände de en
ibland sig till Axel Oxenstjerna, och frukten af denna beskickning
’) Jag bör kanske här bemöta en uppgift af Schefferus (Upsalia s. 259), som
stödd på hans stora auktoritet länge gått och gällt, nemligen att efter reformationen
rektor sällan valts bland teologerna, utan nästan blott nr filosofernas krets. Jag
har ofvan (s. 107) redogjort för rektoratet 1593—1611, oeh af den framgår snarare
motsatsen till Schefferi påstående. Detsamma visar sig äfven vid rektoratets
besättande under åren 1611—1626, från hvilken senare tid det enligt
konstitutionerna gick i tur mellan fakulteterna.
l) Brefvet är tryckt i Bihanget n. 37, s. 95—97.
3) Se Bihanget s. 107. Kanske äfven denna omständighet bidragit att så snart
(1617) framkalla vår första teologie doktorspromotion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
