Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Uppträdet d. 9 Juni 1613.
] ilaiul studentenia tillställt. Äfven ärkebiskopen var vid sammanträdet
närvarande. De instämda studenterna bade lika litet nu som
tillförene brytt sig om att komma, men Messenius tog sig med stor
häftighet af deras sak. På tillfrågan, hvarför dessa ej åtlydt kallelsen,
svarade han, att de ej voro dertill pliktige, ty de hade ej undergått
deposition och kunde således endast af honom bestraffas. De andre
invände då, att antingen måste hans lärjungar stå under
universitetets lydnad eller skolstugu aga, ty lian var ingen öfverhetsperson,
som egde domsrätt eller kunde fria från straff. Härtill genmälde
Messenius, att ban aktade både ärkebiskop och konsistorium platt
intet. Allt mera uppretad af tvisten gaf ban luft åt sin förbittring
genom utslungande af personliga tillmälen mot sina motståndare.
Utan hänsyn till ärkebiskopens höga ställning tillropade han denne,
som ville göra sin myndighet gällande: »Vore du än tio gånger så
tung som du är, skall du ej få diii vilja fram.» Öfver Rudbeckius vräkte
ban sina gamla skällsord: »förrädare, usling, bottenjute», hvarpå denne
ur stånd att längre beherrska sig svarade i samma ton: »du kan så
gerna sjelf vara en förrädare, du usling och jesuit.» Messenius
störtade då upp i ursinne och utmanade Rudbeckius till euvigeskamp;
derpå rusade han till dörren, ryckte upp den och ropade åt sin
utanför stående dräng att springa hem efter värjan. Rudbeckius saknade
visserligen ej mod, och var dessutom djupt retad, men hur mycket
ban än förgått sig, hade ban likväl nog mycket lugn för att inse det
opassande uti att antaga en dylik uppfordran; ban svarade, att
såsom prestman kunde ban ej inlåta sig härpå. Men hans yngre broder,
den nyss från Tyskland hemkomne magister Jacobus (sedermera rektor
i Örebro), hvilken befann sig inför konsistorii bord såsom anklagare
mot Messenianerna, gick till dörren, der Messenius ännu stod, och
räckte honom handen på att ban ville gå ut med honom i sin
broders ställe och våga ett slag med honom; »thett Jacobo inthet hade
bort göra» tillägger den fromme ärkebiskopen.
Emellertid kom drängen tillbaka ined Messenii väija, men hade
dessutom i sällskap dennes manhaftiga och ilskefulla hustru, den
bekanta Lucia Grothusen, hvars tunga var lika skarp som mannens
värja1). Saken tycktes nu hota med verklig blodsutgjutelse, men för
ögonblicket afböjdes faran genom det lugn ärkebiskopen och
konsistorium visade, ty som den förre berättar, »alldenstund att vi alle
blefvo sittande vid bordet i konsistorii hus i vår rum och ingen
svarade honom (Messenius) något, utan allenast M. Johannes
Rudbeckius, hvilken ock satt stilla, följde ban sin hustru af kyrko-
’) Tegel, som dock var Messenii bittre fiende, kallar henne »Messenii
högfärdiga, bittra och förgiftiga qvinna Lnssi».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
