Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rnuraanni fiendskap med Lenæus.
169
den nya löneregleringen i September 1613. Förgäfves visade denne,
att det var Skytte, som oaktadt hans upprepade föreställningar
gjort nedsättningen. Raumannus ville eller låtsade ej tro honom,
utan klagade hos Axel Oxenstjerna, och Lenæus måste äfven hos
honom försvara sig. Det skedde ej utan en viss bitterhet, ty
beskyllningen gick honom hårdt till sinnet, då ban visste sig vara
alldeles oskyldig. Han förklarade sig i flera år haft fördrag med
Raumanni svagheter, och ej han allena, men han frågar, om nu detta
och mycket annat kan för svaghet anses; honom börjar det blifva
fast odrägligt1). Men Raumanni bitterhet stod ej att mildra. Han
skref till Oxenstjerna och klagade, att han, som af Karl IX nämts
till ständig rektor och prokansler, nu ej skulle få större underhåll
än lf)0 tunnor eller ej större belopp, än hvilken kaplan som helst i
Vesterbotten, Österbotten, Kopparberget eller Stockholms stad.
Temligen naivt omtalar han, att kyrkoherden i Torneå detta år kunnat
sälja lax och andra varor i Stockholm tör 900 daler och ändock
rikeligen försörjt sitt hus med både vin och allehanda främmande drycker.
Hans ilska tyckes alldeles hafva kommit honom att glömma, till
hvem ban skrifver. Så påstår ban, att de andre »pseudoprofessores»
med lögner bedragit konungen och kanslern. Hvad Lenæus under tre
år föreläst vid universitetet vore ej värdt tre daler, han hade aldrig
disputerat; de andra voro föga bättre, ty de hade aldrig slutat sin
fÖreläsuingskurs och aldrig disputerat. Det föreföll honom svåra
sällsamt att en hop ynglingar, hans egne otacksamme lärjungar -),
som ej innehade någon akademisk grad3), skulle så gå före honom,
som både inrikes och utrikes inlagt en sådan ära, som de aldrig
gjort. Mycken oreda hade uppväxt vid universitetet genom det
kompani, som genom slägt och svågerskap sig mer och mer
tilldragit4), och hans röst blef ej längre hörd utan öfverröstades af
majoriteten, ehuru han vore deras »præceptor, rector, vicecancellarius
och inspector». Han rådde derför, att detta kompani skulle
förskingras, Lenæus »hedan afskrapas till något bondegäll, der ban
får förfara hvad gagn ban hafver af5) Prædicabilibus Porphyrii,
Ante-prædicamentis, Prædicamentis, Postprædicamentis Archytæ Tarentini,
’) Lenæus till Oxenstjerna d. 15 Jan. 1614 (Bihanget n. 54, s. 131—133).
J) Det är väl egentligen Btiræus, om hvilken detta kan gälla, ty de andre blefvo
professorer föga lång tid efter Raumannus och voro förut mest utrikes.
’) Jag känner ingen mer än Martinus Stcuius (som först 1617 promoverades
i Upsala efter att hafva varit professor i 12 år), på hvilken detta kan syfta. Teologie
doktor var åter ingen mer än Raumannus sjelf.
4) Jfr. ofvan sid. 159.
Afsigten med följande störtsjö af Aristoteliska termer var naturligtvis att skada
Lenæus, såsom vore ban en anhängare af skolastikens alla spetsfundigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
