- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Första delen. 1477-1654 /
175

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Piiulini filosofiskil fäjd med Jonas Magni.

175

förbränner bon jorden och ingen kan der uthärda hennes anblick.
Det är Gud, som skapar morgonens töcken och binder vattnen i
skyn, att de ej på en gåug nedstörta från ofvan; det är ban som
låter regnet falla som störtbäckar ned öfver jordens yta.» Allt detta
sker, för att vi skola hafva ett vittnesbörd om honom och hans
vishet, ocli dock bär det ej frukt hos oss som sig bör. Det sker
derför, att djefvulen går som ett rytande lejon omkring och spar ingen
möda för att förmörka eller utsläcka evangelii lära. Tvenne härar
tör han med sig i striden, kättarne och de hedniske filosoferna.
Visserligen kan den äkta filosofin understundom göra rätt mycken
nytta i sådana ting, som bero af menskliga förnuftet, såsom
naturvetenskaperna, politiken och ekonomin, ja stundom äfven vid
förklaringen af vissa ställen i den heliga skrift, men när den sammanväfves
med teologin och de ting, som höra till Guds kännedom och dyrkan,
har den motsatt verkan och omstörtar i enfaldiga sinnen den sanna
tron. Men till dennas försvar bör en hvar uppträda och det var
hvad han gjort med sin skrift om Kristi och Satans kyrka.

Han hade trott, att denna skulle blifva väl emottagen i Upsala,
ej minst på grund af ärkebiskopens utsago. Men det gick belt
annorlunda. »Bland andra har en practicus, som skrytsamt tillägger sig
titeln af en ny och hittils vid vårt universitet okänd professur ’), trott
att det skulle lända honom till utomordentlig heder och förnöjelse,
om han mot mig riktade sin praktiska vishets minor, och har derför
uppbjudit alla sina snillegåfvor, tör att med sina teser sönderslita
mitt problem» (d. v. s. förslaget om den hedniska etikens förvisning).
Men emedan sanningen aldrig i lifvet kan vederläggas och denna
strid icke blifvit med verkliga och grundliga bevis, utan med bela
vagnslaster af sotismer, förtal och hädelser företagen af denne
»practicus», vill ban på sanningens väg undersöka dennes teser och
klarligen ådagalägga, huru obesegradt hans »Problema» står och i all
evighet skall stå, i trots af satans bistra hot och alla helvetets portar.

Den sauna filosofin är han långt ifrån att förkasta och lika litet
vill han förneka, att menniskan har medfödda begrepp, särskildt om
godt och ondt. Men stridsfrågan är den, om den hedniska etiken,
låt vara att den såsom byggd på naturens lag kan vara god att
bestämma hedningarnes lif och likaså kan utan skada läsas af fast

’) Paulinus ondgör sig har öfver, att Jonas Magni skref sig professor i
praktisk filosofi, hvilken titel hittils ej förekommit. Som jag förut nämt, var lian 161 +
nämd till professor i etik, ehuru i Gustaf Adolfs bref af ’% 1613 professuren
omfattade politik, historia och juridik. Namnförändringen i fullmakten ha/n hafva
betydt en systemförändring, ty Ilaniisterna (Skytte och Paulinus) kunna hafva
inverkat derpå att »etikens» namn ej förekom i brefvet af 1613.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/1/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free