Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallii tvist med sina embctsbröder.
199
ryckes ej på ett ögonblick, ocli det ser ut, som den dialektiska
färdighet, som åtföljde den akademiska bildningen och som då i anledning
af de oupphörliga disputationerna var både vanligare och mera
upp-öfvad än i våra dagar, äfven skulle hafva alstrat en viss grällystnad
och ofördragsamhet hos dess utöfvare. Till sin olycka hade
universitetet i den nye förste teologie professorn doktor Wallius fått en man,
som hade svårt att lefva på fredlig fot med andra menniskor. Han
saknade ej sina goda sidor ej heller färdigheter, som kunde göra
hans lärareverksamhet gagnrik. Der fans hos honom ett verkligt
lefvande nit för universitetets sak, ovanlig arbetsförmåga och äfven
insigter, åtminstone i de teologiska vetenskaperna. Men han var
högfarande, trätgirig och ömtålig om makten, som han ej ville med
någon dela. Från första ögonblicket stod ban på krigsfot med
domkapitlet, hvars tvenne öfriga medlemmar, ärkebiskopen och dennes
måg Lenæus, voro honom gramse, att ban blifvit den senare
föredragen såsom domprost. A andra sidan förargade det Wallius, att
Lenæus samma år (1021) om våren valdes till rektor efter Leuchovius,
hvarför ban ej infann sig vid dennes installation förr än just mot
slutet och sedan, oaktadt förnyad budskickning, vägrade att vara
närvarande vid den derpå följande rektorsmiddagen’). De andra
höllo då än fastare ihop mot honom; att de kunde öfverrösta honom
blef blott en ytterligare orättvisa i hans ögon. För Axel Oxenstjerna
utgöt ban sin bittra harm i dessa ord: »ärkebiskopen och de med
honom äro förakta mig extreme, icke till ett ord med mig talandes,
ja ock icke helsandes, hvarest vi församloms in templo, conviviis eller
comoediis»’-). Med rätta klagade ban öfver, att ban ännu ej, efter
ett halfårs tjenst, bekommit någon lön och att kyrkoherden (f. d.
professor Medolerus) gjorde min af att ej vilja flytta undan. Ilan
hade icke så stor plats, att ban derpå kunde hafva en höna, än
mindre annan boskap; för att existera måste ban sälja sina böcker
och icke dem som ban sjelf bäst kunde umbära, utan dem som andra
helst ville köpa 3). Om ban ej ansåge för sin pligt att fullgöra det
honom ombetrodda kallet, skulle ban gerna vara derifrån, nu ville
han föreläsa så länge ban hade en åhörare4).
Mer än något annat retades han af den tanken, att de två
lediga professurerna i teologiska fakulteten skulle kunna blifva be-
’) Konsist, protokoll d. 28 Maj 1627 (Bihanget s. 299).
2) Den 3 Juni 1621 (orig. i Riksarkivet, Oxenstjernas brefvexling.
3) Frän och med hösten 1621 utfaller hans lön riktigt, och han får derutöfver
100 daler 1621 och 200 daler 1622; lönen för våren 1621 tyckes ban fått först
1623, 1620 års räkensk. oeh d:o för 1621 (Bihanget s. 180).
*) Den 21 December 1621 (Bihanget n. 71, s. 176 — 178).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
