Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustaf Adolfs personlighet och betydelse. Hans första åtgärder till universitetets bästa, privilegiernas återgifvande 1612. Tvisten mellan Messenius och Rudbeckius 1612, 1613. Ransakningen härom i Stockholm i Juli 1613. Ombyten af lärarekrafter. Ifrågasatt universitetsreform 1613. Axel Oxenstjernas förslag. Kungabref af 1613 om professurer och kommunitet. Raumanni fiendskap med Lenæus. Den filosofiska fäjden mellan biskop Paulinus och professor Jonas Magni 1615, 1616. Presterskapets reformförslag vid 1617 års riksdag. Paulini betänkande. Den första teologie doktorspromotionen 1617. Magisterpromotionerna 1617 och 1619. Underhandlingar mellan konungen och presterskapet 1620 om universitetsreformen. Dess verkställande. Ytterligare förbättring genom kungabrefvet af den 7 Juli 1621. Tillsättning af de lediga professurerna. Johan Skytte blir kansler 1622; hans person och verksamhet. Skytteanska professurens instiftelse 1622. Wallii tvister med sina embetsbröder. Den ekonomiska ställningen närmast före 1624 års donation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallii tvist med sina embctsbröder. 214
satta med för honom misshagliga personer. Redan d. 22 Juni 1621
skrifver han till rikskanslern och ber honom på det ödmjukaste, att
ban »ville ingalunda tillstädja några väljas till professores utan min
och jämte andras fria voce, som jag hörer några här vilja göra, då
de skrubba in sina egna karlar och disciplar, att de således voro
dem mera tillbebundne och i alla saker medhållige, skulle det än
vara mot de andra professores». Det var i synnerhet vår gamle
bekante, historiarum professor Jonas Magni, som ban här syftade
på’). Ett halfår senare tror ban sig hafva kommit på spåren ett
anslag af sina ovänner att i all tysthet honom ovetande göra Jonas
Magni till tredje teologie professor. Han skulle nemligen prestvigas
i Danmarks kyrka och sä skyndsamligen sändas till Stockholm för
att mottaga sin utnämning. Wallins skrifver ånyo till kanslern och
säger sig vara viss uppå, att det aldrig blifver godt vid universitetet,
så länge der är ett sådant regemente. »Hjelpe mig Gud hädan»,
brister han ut, »än att ligga här ensam och bitas med dem och
vara ett mål, ät hvilket de dagligen måtta». Han vill ej längre
infinna sig i konsistorium, då de med afsigt underlåta att kalla honom.
Dessutom hade de andra professorerna enligt hans åsigt pä det
gröfsta förolämpat honom på följande sätt. Vid ett gladt gästabud
skulle de haft hans intimationer [offentliga anslag] fore sig och högt
»corrigerat och stukat» dem. Professor Jonas Magni skulle slutligen
sagt, att det bästa man kunde göra vore att samla dem alla och
kasta dem på elden, att man ej utrikes finge se dem och förmärka,
hvilka Beaner2) somliga här voro. Professor Stenius hade hemma i
flera studenters närvaro upprepat detsamma för sina barn. Förgäfves
hade han haft bud hos »de corrigerande andar», att de skulle uppvisa
ett enda fel, det hade ej skett, och de skulle nog akta sig derför.
De påstodo också, att ban var kommen för att reformera och skrifva
lagar för de andra, det han dock aldrig sagt, liksom ban ej heller
befattat sig med annat än sitt kall. 1 samma andedrag beklagar
ban sig dock, att Sveno Jonæ (professor i hebreiska) blifvit dekan,
honom alldeles ovetande. Han hade trott, att Chesnecopherus
(medicine professor), som aldrig varit det, skulle blifva; annars borde ban
sjelf kommit i fråga såsom äldre professor än Sveno Jona;. Ty hvar
fakultet hade ännu intet sin dekanus, utan en brukade vara öfver
alla och hade derför stundom tagits bland teologerna, stundom bland
filosoferna 3).
’) Bihanget n. C9. Hvem den andre var vet jag ej, kanske astronomie
professorn Stenius, som 1620 varit i fråga, eller Laurelius, som längre fram blef det.
s) Okunnige stackare (jfr. ofvan s. 124 not. 1).
3) Ofvan anförda bref af il. 21 December 1621.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
