Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Gustavianska donationen 1624 och rubbningar i densamma. Ordnande af kommunitet och stipendier. Professurernas besättande. Frågan om utlänningars användning (Heiner, Simonius, Loccenius). Öfriga professorsutnämningar. Inskrifning af studenter 1615—1625. De nya privilegierna af 1625. Skyttes konstitutioner af 1625. De omarbetade konstitutionerna af 1626. Gustaf Oxenstjerna rector illustris 1626, 1627. Wallii tvister med de öfriga professorerna. Skyttes visitation 1627. Professorsutnämningar 1630 utan Skyttes hörande. Striden om poeseosprofessurens tillsättning 1630—1632. Konstitutionernas efterlefnad. Universitetets ekonomiska ställning 1626—1632. Vexlingar i lärarekrafter. Föreläsningar och disputationer. Öfversigt af läroämnena (teologi, juridik, medicin, matematik, filosofi, historia, de gamla språken, modersmålet). Censurens tillämpning. Adliga studerande. Framstående lärjungar. Promotioner. Studier. Besöken vid utländska universitet; omdömen om der vistande svenskar. Universitetets byggnader, bibliotek, arkiv och boktryckeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Omdömen om utrikes studerande svenskar.
annan svensk, Nicolaus Granius, prof. i Helnistädt, gifvit oss en mörk
skildring1). Man måste rlock härvid besinna, dels att beskrifningen
knappast kan gälla andra än dem, som då voro under Granii ögon
i Helnistädt, dels att lians lynne förefaller att vara misstänksamt och
inbillningssjukt. Han säger, att de svenskar, som besöka Tyskland,
äro ett lättretligt, bakslugt och hämdlystet slägte, och att det äfven
gäller om somliga, som redan ingått i andliga ståndet. Ingenting
behagar dem utom mat ocb vin samt hvad till sinliga njutningar
hörer; själens odling försumma de aldeles; både dagen ocb natten
offra de åt svalg, dryckenskap, spel och andra vanhedrande
sysselsättningar samt verldsliga fåfängligheter och utstöta för hvartannat
ord förfärliga eder, allt till anstöt för andra, det svenska namnets
vanära och öfverhetens förtrytelse. Och ej nöjde härmed locka eller
tvinga de andra nykomne att följa exemplet. Han afråder högligen
att utsända någon till universitet, der sådana landsmän vistas, och
tillstyrker att noga förut tillse, hvilka man sänder ut. I så fall
skulle de sedan från sånggudinnornas hem kunna flyga tillbaka,
såsom idoga hin, under det att de nu snarare vid sin hemkomst likna
ur en vinkällare kommande giftiga flugor, drönare eller spindlar.
Och efter dem följer sedan borgenärernas skara kräfvande de bos
krögare och krämare gjorda ofantliga skulderna -), hvilka fattiga
föräldrar i sin enfald betala. Det sista vore lika obilligt som onödigt,
ty utlänningarne betala aldrig sina söners skulder. Till sist
erkänner ban dock att undantag gifvas och dessa lysande.
Det återstår att taga i betraktande universitetets byggnader och
samlingar. De äro ej många och förete i allmänhet ej någon lysande
anblick. Redan Erik XIV hade 1566 anslagit det på domkyrkans
södra sida belägna gamla kapitelshuset till auditorium. Derefter hade
Karl IX år 1595 till bostäder åt professorer och studenter anslagit
’) I bref af 1622 (Bihanget n. 75, s. 191—195).
J) Gent emot denna anklagelse för slöseri bör jag (lock äfven anföra Salvii
yttrande, att svenskarne hafva rykte för en till snålhet gränsande tarflighet. Det
fälles i ett bref till Axel Oxenstjerna d. 4 Juni 1615 från Strasburg, der S.
uppehöll sig med sin lärjunge, en ung Magnus von Varnstedt. Han klagar öfver ortens
dyrhet; ingen skulle kunna tro. huru tarfligt de måste lefva. Hvarje vecka kostar
2Y2 floriner, och man kan ej lefva för mindre, 0111 man ej vill hålla sällskap med
studenternas »famuli». Detta skulle han ändock gerna göra »si illa sive sordities
give ignominia in nobis solis resideret. Sed. cum redundet in totam gentem
Sueci-cam, adeo ut quem Germaui modo sordidum ea- sludiosis significare vohterint,
velnti proverbio Svecum apettant, satins arbitrati fuimus, interdum etiam mortem,
oppetere quam ejusmodi conan opprobiis expositos esse. (Ur en i Kungl.
Biblioteket förvarad brefbok, som tillhört Salvius; den är i folio i hvitt läderband och
saknar ryggtitel).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
