Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommunitetets tillstånd.
275
Regeringen förklarade att, emedan det vore en sak, hvari fleras
betänkande nödvändigt erfordrades, måste saken anstå, tills antingen
en allmän riksdag sammankallades, eller de som vederborde
tillbörligen kunde betrågas ’). Icke dess mindre kallade regeringen straxt
derefter två professorer att jämte ärkebiskopen infinna sig till
riksdagen i Stockholm i Januari 1638 -). Och under nio följande
riksdagar under Kristinas regering möta vi en representant tör
universitetet; men som (let alltid är en teolog, är det troligt, att han satt
der som kapitlets representant. Till någon förnyad dylik begäran från
universitetets sida har jag ej funnit ett spår; när det ej genast
lyckades att drifva saken igenom, var utsigten så godt som ingen. I
den mån stånden utvecklade sig, sökte hvart och ett af dem att
skydda och liksom afstänga sig åt alla häll; det låg i naturen af
denna ståndsväsendets, skrånas och privilegiernas tid.
Ett ganska vigtigt regeringsbeslut rörande universitetet under år
1637 var det, som upphäfde kommunitetet. Gustaf Adolf hade, som
jag JÖrut berättat, återupprättat detsamma 1620 och gifvit anslag
till 60 studenters underhåll; 1624 hade ban ökat antalet till 100.
Ilenna i och för sig på denna fattiga tid så välgörande inrättning
blef dock ej hvad den var ämnad att blifva. Hufvudorsaken synes
hafva legat i konsistoriets oförmåga att hälla tummen på ögat på
spismästaren; det gick snart med denne som med räntmästaren, att
han kom på balans. Samtidigt sökte ban göra sig en otillbörlig vinst
på studenternas bekostnad genom att hålla en usel spisning. Den
naturliga följden blef, att ett slags krigstillstånd inträdde mellan
honom och studenterna; de vädrade bedrägeri i allt hvad han gjorde,
och ban såg i dem sina förklarade fiender. Otvifvelaktigt är, att
spis-mästarne som oftast gjorde sig skyldiga till stor försummelse, för att
ej säga afsigtligt bedrägeri. 1627 dömdes spismästaren Olof
Björnsson till högsta bot eller fyratio mark, emedan man funnit orenlighet
i maten; ban hotades med att nästa gång så skedde blifva insatt i
arresten. På samma gång blef dock studenten Laurentius Luudius,
som kallat Olof Björnsson för en tjuf och skälm samt sökt egga sina
kamrater till uppror på kommunitetet, dömd att böta 40 mark och
sitta åtta dagar i carcer. Följande året afsattes Olof Björnsson och
en Anders Gabrielsson insattes på hans plats, men det karakteriserar
konsistoriets slapphet och vårdslöshet, att när den senare 1630 sade
upp sin tjenst, tog man igen samme Olof Björnsson, ehuru ban
dessutom var betydligen skuldsatt. Oupphörliga klagomål anfördes af
’) Se brefvet d. 26 Juli 1637 (Bihanget s. 331)
2) Konsist, protok. d. 22 Nov. 1637; der omtalas ej hvilka som valdes, och i
Bexells anförda arbete förekommer s. 92 blott Jonas Magni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
