Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Examen i November 1639. 10
Det fortsatta förhöret tyckes småningom retat honom, ty på
ärkebiskopens fråga, om ban ansåg Rami logik ensam vara tillräcklig,
svarade ban: ja för nybörjare, men icke för de mera försigkomne;
och ban sade sig tillräckligt hafva gjort sina lärjungar bekanta med
boken. Härvid tillät sig Skytte det opassande utfallet: »du läser
Ramus, som djefvulen läser bibeln».
Till sist gjorde ärkebiskopen honom en ny fråga, nämligen om
metafysiken vore en från logiken skild vetenskap. Stigzelius
genmälde först, att den frågan rörde ej honom ensam utan bela
fakulteten, men när ärkebiskopen urgerade, svarade ban, att de borde
skiljas åt. Och på Paulini anmärkning, att i Strengnäs gymnasium
hade dock lektorn på hans befallning fört dem tillhopa, svarade ban
ganska bitande, att ban hoppades, att detta gymnasium ej behöfde
vara ett rättesnöre for universitetet. Paulinus utbrast då: »logiken
handlar 0111 allt varande och icke varande; att föra Gud och
änglarna till metafysiken är en djefvulsk lära». Häremot invände
Stigzelius, att enligt samma bevis borde teologi, juridik m. ti.
vetenskaper allesammans föras till undervisningen i logik. Paulinus förnekade
sig vilja sammanblanda vetenskaperna, och kanslern afbröt
alltsammans med orden: »du svarar ärkebiskopen mindre vördnadsfullt, men
härom skola vi tala mera enskildt». — Man kan ej annat än
förvånas att se, huru en man, som i nio år varit professor och som
redan åtnjöt ett stort anseende’), dock behandlades som en
skolgosse och förföljdes, derför att hans vetenskapliga åsigter ej stämde
med vederbörandes. Litet anade Paulinus, att samme man han nu
antastade skulle längre fram intaga hans plats som svenska
kyrkans primas.
De öfrige professorerna sluppo temligen godt undan, och
somliga fingo riktiga loford. Brunuius, professor i historia, som
examinerade i Tacitus, fick af kanslern sig den frågan förelagd till
besvarande, om Tacitus borde för ungdomen vid universitetet föreläsas.
Men sedan ban väl gjort detta, fick äfven han en liten, som det
tyckes alldeles omotiverad tillrättavisning, i det kanslern yttrade: »du
gör kanske anspråk på att inlägga någon särskild ära genom att
behandla en så stor och djupsinnig författare», hvartill ärkebiskopen
lade ilen förmaningen, att först borde den heliga och profetiska
historien läsas, så fosterlandets och sist dylika saker. Brunnius
förklarade sig ej hafva sökt någon ära, ban hade förut föreläst öfver
Justinus och dermed förknippat en öfversigt af verldshistorien in-
’) En månad senare skrifver Canther, informator för Axel Oxenstjernas
yngste son Erik, till denne, att ingen kunde vara lämpligare att undervisa sonen i etik,
än just Stigzelius. (Bihanget s. 366).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
