Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Examen i November 1639.
295
annat än Rami logik’). Han begynte med att examinera sina
lärjungar i Martialis, för att ur hans text uppvisa logikens regler och
användning. Efter att han härmed fortfarit en liten stund, begärde
kanslern, att han skulle taga något aunat ämne, t. ex. detta språk i
nya testamentet: ingen kan tjena två herrar. Ingen, aldraminst
Stigzelius sjelf, kunde undgå att förstå den dolda syftningen af detta
val. Det skulle tvinga honom att liksom angripa sig sjelf, emedan
han ehuru aristoteliker dock enligt konstitutionernas bud äfven
föreläst öfver Ramus. Också svarade Stigzelius, att han nog mer än en
gång tagit exempel ur den heliga skrift, men att han denna termin
användt Martialis m. fi. Kanslern yttrade då hånfullt: »om du ej
vill försöka dem på detta exempel, så försök dem i Pons asiuorum
eller Modalia» (allt termer ur det aristoteliska systemet). Härpå
följde nu en verkligt löjlig scen, i det Stigzelius, liksom hade han ej
hört dessa ord, helt lugnt befallde sina lärjungar att fortsätta med
Martialis, och när kanslern inföll: »det är för tråkigt att längre höra
på detta» yttrade Stigzelius lika lugnt: »må vi då öfvergå till
Per-sius, denne betydande författare». Skytte utbrast »hvad du är
motspänstig och ohörsam mot mina befallningar» och ärkebiskopen
eftersade troget: »det är nödvändigt, att du rättar dig efter kanslerns
fordran».
Stigzelius tog då verkligen fatt på det framlagda bibelspråket
och examinerade deri. Men saken var ej härmed slut, ty han tick
nu sjelf stå examen. Ärkebiskopen ställde nämligen på honom den
frågan, om Rami logik vore tillräcklig, så att man ej behöfde något
tillägg från annat håll. Stigzelius sökte parera stöten genom att
begära, att hans lärjungar skulle få disputera för och emot om den
saken, men ärkebiskopen sade, att han sjelf skulle svara derpå, och
kanslern fordrade detsamma. Han svarade då, att det ej gerna
kunde vara olämpligt att meddela sina åhörare, huru det, som
Ramus sagt, framställdes af Aristoteles anhängare eller att med andras
hjelp utlägga Rami åsigt. Förbittrad inföll då Skytte: »du blandar
slagg och guld tillsammans» och ärkebiskopen frågade rent ut: »till
hvilka ansluter du dig, Ramisterna eller Aristotelikerna»? Det riktiga
och hofsamma svar S. gaf, nämligen att det väl ej betydde mycket,
hvilka ban satte högre, endast han hyllade det sanna och nyttiga,
retade Paulinus blott till att begära ett rent och oförställdt svar.
Härtill svarade Stigzelius med Seneca: »jag har icke gjort mig till
någons slaf, ej heller svurit någons fana, jag fäster ett högt värde
vid stora mäns åsigt, men gör tillika anspråk på att hafva en egen».
’) Konsist, protokoll d. 7 .Tuni 1637.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
