Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
Wiillii angrepp på Schomerus 1633.
lyte i universitetsväsendet ocli hafva ofvan sett’), huru Wallius en
tid liragte alla i harnesk mot sig, och kura Skytte 1(527 grep in for
att bilägga striden. För eu tid syntes fridén återställd, och den
gamle Kenicius trodde väl, att ban skulle i lugn få nedstiga i sin
graf. I början af året 1633 skref ban till Skytte, att det ej vore
sant, att någon oenighet vore mellan professorerna; funnes någon dold
sådan, så vore det åtminstone honom obekant; ban tillägger: »jag
kan ej annat finna, än att status academicus är ostraffelig ocb
exer-citia academica hafva sin framgång» -). Hans lugn blef dock snart
stördt ocb naturligtvis genom den aldrig hvilande Wallius.
Anledningen var att mag. Petrus Schomerus, hvilken hade en viss
förkärlek för astrologin och derför af konsistorium tvingats att ur sin
gradualdisputation år 1632 utesluta vissa teser, som smakade väl
mycket af astrologiska spekulationer3), hade samma år blifvit kallad
till professor i astronomi ocb fysik i Dorpt och nu begagnat tillfället,
då han d. 13 Maj 1633 höll sitt afskedstal i Upsala, för att åter
uttala sina åsigter. Wallius fattade eld, särskildt uppretad deraf, att
Schomerus ej inbjudit honom till akten och dessutom valt samma
timme, på hvilken Wallius examinerade. Han begagnade sig af sin
rektorsmyndighet, hvilken ban i samma dagar tillträdt, för att
förbjuda Schomerus, som skulle just nu afresa till Livland, att lemna
staden, ocb stämde honom tvenne gånger genom kursor att aflemna
talet och infinna sig i konsistorium. När detta ej gjorde någon
verkan, afiät ban en förgrymmad epistel till ärkebiskopen och begärde,
att denne skulle träda emellan med sin myndighet. Såsom prof på
hans skrifsätt kan tjena hans begäran, att Schomerus skulle atiägga
räkenskap »hvarför ban ånyo i katedern framdragit ocb med
sten-torsstämma försvarat den gudlösa åsigt om astrologin, som förra året
genom teologiska fakultetens dom jordats, men nu liksom gammal
kål uppstufvats». Kenicius inhemtade de andra teologernas åsigt och,
då denna var, att talet ej innehöll något af sådan vigt, att
Schomerus derför borde uppehållas, gaf han honom tillåtelse att resa. Man
kan lätt tänka sig Wallii förbittring. Han vände sig till Skytte, till
hvilken äfven Schomerus vädjat, och begärde ransakning. I sin
rektorsed hade han förpliktat sig att försvara skriftens, kyrkans och
universitetets värdighet och bästa; om Schomerus tvangs att infinna
sig i konsistorium, skulle ban snart blifva öfverbevisad om sina
galenskaper etc. Skytte måtte hafva ansett öfverflödigt att’ göra något
vidare åt saken, så mycket mera som det troligen var ban, som
’) Se ofvan s. 199—201 och 226—230.
Ö Den 23 Febr. 1633 (Riksark. Acad. Upsal. VI).
3) Se ofvan s. 250.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
