Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spänningen mellan Paulinus och universitetet. 304
ej veta. Deremot förklarade de sig lika villiga som skyldiga att
respektera alla hans i konstitutionerna gifna rättigheter.
Det lag en viss småaktighet i begge parternas uppförande, kanske
mest i Paulini. Sä beklagade ban sig, att man ej ordentligt
utdelade disputationsexemplar och att, när ban af en slump nyligen fått
några teser af Stigzelius och vid genomläsandet funnit något mot
konstitutionerna stridande, hade denne vägrat att ställa sig lians
förbud mot disputationen till efterrättelse. Det befanns dock, att
denne var i sin goda rätt, ty fakulteten hade godkänt afhandlingen,
och endast rektor kunde genom kursor förbjuda ventilation. Öfver
Fornelius beklagade ban sig, derför att det varit nära, att filosofiska
fakulteten på dennes tillstyrkan i början af året uteslutit
ärkebiskopens skyddsling Zacharias Klingius ’) från magisterpromotiouen, dels
emedan ban ej hade någon tjenst, dels emedan ban begått en
»eras-sus error in examine, när ban blef prest». Förgäfves hade
ärkebiskopen sagt, att ban våren riktigt lärd i matematiken; härpå hade
professorerna svarat, att det hjelpte honom ringa, då ban skulle blifva
prest. Slutligen hade Fornelius behandlat Klingius opassande vid
hans gradualdisputation. Skytte gaf Fornelius en skrapa, hotande,
att ban skulle förnimma »det som icke skulle i hans öron väl klinga,
så framt han icke enighet ville älska». — Stigzelius fick ånyo
förebråelser för sitt uppförande i examen ocli förmaningar att »proponera
Rainum troligen och utan flärd» -).
Det var ej att vänta, det härigenom någon större välvilja skulle
uppstå mellan parterna. Tvärtom tilltog spänningen, och Skytte
måste två år senare vid sitt besök i Upsala i November 1(541 lägga
sig i saken. Han tog då liksom förra gången väl starkt sin gamle
vän Paulini parti, ty om ock konsistorium brustit i uppmärksamhet
och tillmötesgående, hade ban ej heller visat mycket af det senare
och framkom dessutom med aldeles obefogade anspråk. Den 29
November uppträdde Skytte i konsistorium. Ärkebiskopen var ej
närvarande, ty, oaktadt Skytte, när de kommo ur kyrkan bedt honom
honom följa med, hade ban vägrat, sägande under tårar, att ban
der endast hade sidvördnad att vänta. Kanslern riktade allvarsamma
ord till professorerna för deras uppförande, yttrande bland annat:
»hans ärevördighet blifver icke admitterad hos eder, förr än det
beslutet är, sedan skall procancellarius vara ett »gack med» och sitta
och säga amen der till. I ären en liten liop och gå hans
ärevördighet förbi, jag fruktar, att akademin genom sådant slås omkull».
’) Han blef följande år professor i Dorpt ocli slutligen biskop i Göteborg.
J) Ur kons. protokoll d. 9 Nov. 1639 (om Klingius jfr 8 Jan. 1639).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
