Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spänningen mellan Paulinus och universitetet. 303
teologie professor lyckades det honom deremot ej att undkomma, och
det försök han derpå gjorde att få domprostsysslan förenad med
andra teologie professuren (ehuru det var att vid sin sida sätta sin
gamle motståndare Jonas Magni) hade heller ingen framgång. Han
fick dragas med Lenæus, hvars »spåtskket, förakt, motstånd och
obändighet församlingen till förderf» han bittert utmålade för
rikskansleren.
Deremot lyckades han förhindra, att professorn i Hebreiska
Sveno Jonæ fick plats i teologiska fakulteten, såsom konsistoriet
begärt, och detta ehuru inom tvenne år tre platser stodo lediga’).
Visserligen måste han afstå från sin forne kandidat mag. Vesthius,
men platserna bortgåfvos åt de tre han förordat, nemligen andra och
tredje teologiska d. 12 Oct. 1640 åt Stalenus och Stigzelius. förut
professorer i grekiska och logik, och den fjerde åt professorn i fysik,
Ericus Emporagrius d. 30 Jan. 1641. Han hade ock undgått faran
af att få Johannes Rudbeckii måg till Upsala; i första förskräckelsen
vid ryktet härom skref ban till Axel Oxenstjerna: »dermed vorde
factio Lenæana stärkt och metaphysica toge öfverhanden, till hvilken
alle Arosieuses äro edsvurne»’-).
Detta motarbetande i tysthet och på sidan af konsistoriets
önskningar alstrade hos det senares medlemmar en ökad ovilja, som de
lade i dagen genom att, i sin ordning motarbeta alla pr okanslerns
önskningar och så vidt möjligt hålla honom utom ärendena. När
Skytte i November 1639 gjorde sitt omtalade besök i Upsala, utgöt
Paulinus för honom sitt hjertas bitterhet och begärde, att kanslern
skulle häfda hans myndighet och näpsa professorerna. I det
konsistorium, som Skytte då sammankallat, framträdde Paulinus och
beklagade, att ban, som mot sin vilja måst på sin höga ålderdom
mottaga det besvärliga ärkebiskopsembetet, dock ej rönt det förtroende
och vänskap från professorernas sida, som ban både önskat och sökt;
somliga hade, efter hvad han med säkerhet hört, ej talat så
honori-fice om honom i konsistorium, som sig borde. Skytte uppläste då
konstitutionernas stadganden om prokanslerns myndighet, hvartill
rektor anmärkte, att de hade troget hållit sig till dessa. Af
handlingarna tyckes framgå, att Paulinus gjorde anspråk på att alla
saker skulle honom först meddelas, innan de föredrogos; men af något
dylikt, som lätt kunde föra till en slags censur, ville professorerna
’) Den fjerde professuren stod frän 22 Juni 1638, då alla tre professorerna
flyttades ett steg upp, ledig i 2’/j år; den andra och tredje blefvo 1640 lediga, då
Jonas Magni kallades till biskop i Skara och Laure]ius till kyrkoherde i Stockholm.
Den 20 Maj 1640 (orig. i Oxenst. brefvexl. Riksarkivet). Hvilken af
Rudbeckii mågar, som åsyftas, har jag mig ej bekant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
