Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
Axel Oxenstjernas visitation 1047.
på hvar, för (le öfriga af 100 till 200. Oaktadt denna stegring i
utgiften bonle jämvigten mellan inkomster och utgifter utan svårighet
kunnat bibehållas, då de nya inkomster, som 1647 anordnats, kunde
beräknas till öfver 6,000 daler, men vi fä snart se, huru Kristina rubbar
den genom att sjelf öfverskrida den stat, som hon nyss fastställt.
På sommaren efter sin kanslersutnämning gjorde Axel Oxenstjerna
sin första visitation i Upsala. Den räckte i trenne dagar, d. 28—
30 Juni 1647 ’), och rörde sig förnämligast kring det förslag till nya
konstitutioner, som en komité af professorerna på hans uppmaning
utarbetat’-). Det var då lian fällde det yttrande, som jag förut
anfört, att konstitutionerna voro blott »provisionaliter gjorda», ty
konungen hann ej nagelfara dem och ville derför ej heller konfirmera dem.
Nu vore derför bäst att taga i med saken, ty drottningen ginge i sin
faders fotspår, och framtiden såg ljus ut. Han ville ock undersöka
universitetets finanser och bibliotekets tillstånd »att vår respublica
må finnas andra i verldenne lik och den stora barbaries profiigerat
och utestängd».
Mot jurisdiktionen gjorde ban den invändningen, att den ej borde
omfatta brottmål. »Ty», säger ban, »de förnämste in consistorio äro
theologi, hvilka intet döma några lifssaker, incestus, adulteria, stupra,
homicidia; och jag vet icke, hvadan det kommer, af judaismo kan
ske, eljest äro de så misericordes och vilja intet befatta sig med
blodssaker, men gode herrar det måtte intet vara något skämt med
sådana syndare, utan akademin måtte vara ett exemplar för andra
rättegångar». Efter en erinran, att dock drottningen i de nyligen
gifna privilegierna inrymt denna domsrätt, lät ban sin anmärkning
falla.
Den förändring, som de önskade i rektorsvalet, att ingen skulle
kunna blifva rektor, förr än ban i 5 år varit professor, ville ban ej
godkänna. Han varnade »att man skulle handla cautc härutinnan,
ne dum ordinem sectentur, in chaos incidant, ty in collegiis sitter
ofta den beqvämaste efterst och obeqviimaste främst. Der behöfves
in reetore en vigor aniini, den finnes hos de unga ofta såväl som hos
de gamla». Mot invändningen, att en ung professor icke kunde hafva
något godt och noga förstånd om universitetets saker, satte ban, att
man egde rätt att antaga om alla, som komme till en professur, att
de kunde vid behof förestå rektorsembetet. — En synnerlig motvilja
visade professorerna mot stadgandet, att dekanus vid terminens slut
skulle affördra professorerna redogörelse, huru ofta och hvad de läst.
’) Tryckt i Bihanget n. 116, s. 377—387.
*) Nemligen Lenteus, Stigzelius, Loccenius och Bringius (konsistorii protokoll
il. 20 Januari 1647).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
