Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323 Axel Oxenstjernas visitation 1047.
I)et syntes dein vara nog, att de förrättade sitt embete, så som de
kunde för sitt samvete ansvara, ocb för öfrigt brukades det ej vid
främmande universitet. Men Oxenstjerna svarade att »leges göras
tamquam onines essent inali», och man behöfde ej heller härutinnan
följa andras vanor. Mot ferierna gjorde ban den anmärkningen, att
de otillbörligen uttänjdes, så att t, ex. rötmånadens trettio dagars
ferier blefvo till tre månader; vidare togo de sig ledighet under
marknaderna, hvilket icke brukades utrikes, han mindes sjelf väl, huru
Carelius läste i Rostock på sjelfva marknadsdagarne. Professorerna
förklarade, att felet ej var deras, ty de skulle gerna läsa, om de blott
hade åhörare. »Jag förstår», inföll kanslern, »kommer professorn
tillstädes och finner ingen af sina disciplar, så sätter han sin hatt
uppå och går sin kos».
Det syntes honom olämpligt, att graden ej fick aüäggas, förrän
man i sex år varit student; all tidsbestämming borde utgå, —
Deremot ville ban ej göra någon förändring med utdelandet af teologie
doktorsvärdigheten. Stigzelius hade anmärkt, att teologie studiosi
behöfde samma uppmuntran som andra med belöningar, och att man
så kunde fä riktiga teologer till lektorer vid gymnasierna, under det
att nu en f. d. lektor i matematik eller fysik måste dit förflyttas.
Men Oxenstjerna svarade till det förra, att man måste förblifva vid
det gamla, för att ej den annars högt uppskattade värdigheten skulle
förlora i anseende, till det senare, »att det är en error longe
maximus i vårt fädernesland, att ingen vill continuerlig behålla sin
und-fångne profession antingen i skolor eller vid akademin». — Det syntes
honom onödigt, att bibliotekarien skulle alla dagar vara några vissa
timmar på biblioteket, äfvensom att alla utan åtskilnad skulle få
slippa in. Ej heller borde böcker utlånas utan urskilning; hvad en
professor behöfde för något lärdt ai-bete eller sin professur kunde
han få låna, men ville ban nöta den ocb begagna den som sin egen,
så kunde ban köpa sig ett exemplar sjelf. Biblioteket vore ej för
fattiga studenters behof i allmänhet, utan att förvara goda författare.
Vid språkmästarens undervisning och kroppsöfningar borde stor
vigt fästas, ty alla blefve ej prester, »utan inånga måste tjena in
mi-litia et politicis rebus, hvarest cognitio linguarum hjelper dem
mycket fram och agilitas corporis». Studentenias sjelfsvåld ville ban ej
veta af, ban hade aldrig fördragit den licentia, som vankade vid
andra universitet; ban sammanfattade sin tanke i dessa ord: »små
ex-orbitantier kunne i gode herrar se igenom fingret med, men gör en
något stön-e, så följer honom efter, så att han vet det». Frågan om
de adlige studentenias plats vid de stora högtidligheterna bad ban
dem ej röra vid, utan hanskjuta till regeringen. Det skulle falla dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
