Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
Kristinas slöseri och statens öfverskridande.
mindre affårdade Kristina bref, att Baldironi skulle förnöjas med full
lön ’). Med detta kom han en dag inrusande till rektor och begärde
genast få ut sina penningar. När denne had honom vänta till
Onsdagen, då konsistorium sammanträdde, svallade det sydländska
blodet öfver, så att han, som rektor sedan berättade, »knytte med
näfven och slog i bordet så kannan dansa pä bordet, sprätte med
nageln på tanden och hotade med en italiensk aflect». När ban
störtade ut ur rektors rum, tillropade ban denne på bruten latin: »Ego
eras ibam Holmiæ servitore». Oaktadt han i konsistorium vidgick
detta och ytterligare riktade till professorerna de förolämpande orden:
»i ären alla emot mig och behandlen mig illa», beviljade man dock
hans fordran med en förmaning att ställa sig hötiigare mot rektor
och konsistorium 2).
Kristina hade emellertid insett det berättigade i konsistorii
hemställan. Den f> November 1650 undertecknade hon ett bref3), i
hvilket hon försäkrade universitetet, att det hädanefter skulle för
extra-ordinarie anvisningar förskonas och att öfverskotten på dess stat
skulle i dess räntkammare inläggas och komma det sjelft till godo.
l’å samma gång förklarade hon likväl, att — då åtskilliga professorer
låtit gifva sig extraordinarie beneticier, den ene till trehundra
riksdaler, den andre mer, den tredje mindre, och då det vore obilligt
att de som icke dristat begära, skulle förbigås — de som ingenting
fått egde af universitetets medel bekomma 250 riksdaler, och de som
mindre fått, fyllnaden i denna summa. Deremot förbjöd hon för
framtiden någon professor att fördrista sig att utbedja ett dylikt extra
beneficium.
Det gick med denna försäkran, som med den förra. Så fort man
hunnit glömma de besvärliga klagomålen, begynte man å nyo på
samma sätt. Under året 1651 gåfvos visserligen icke invisningar till
något större belopp, men med början af året derpå hade man åter
kommit in i de gamla hjulspåren. Ravii utnämning till ordinarie
professor i orientaliska språk 1651 var redan en öfverträdelse af
löftet, ty staten innehöll blott en dylik professur, och den var sedan 8
år i Laurbergii hand. När så drottningen d. 7 Febr. 1652 nämde
Ericus Odhelins till e. o. teologie professor med full lön, som de
ordinarie, blef det klart, att de forna missbruken skulle återvända.
Konsistorium skref i Mars till drottningen och bad, att den ordinarie
staten skulle först utbetalas och att de extraordinarie anslagen först
’) Den 10 Maj 1649 (orig. i kons. arkiv).
■) Konsist., protokoll <1. 9 och 12 Juni 1649.
3) Bihanget n:o 121, s. 395.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
