Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33ü
Kristinas understöd al’ lärda ocli studier.
Det .skulle <lock vara oi’ätt att ej vid sidan af dessa ingrepp i
universitetets stat äfven erinra om den storartade frikostighet, med
hvilken Kristina på kronans bekostnad understödde både lärare och
lärjungar. Ett ganska vanligt sätt var att med professorsplatsen
förbinda någon syssla på annat håll. Så fick tysken Ivirstenius vid sin
utnämning till medicine professor 1636 äfven fullmakt som e. o. lif—
medicus med 300 daler silfvermynt till de 500 ban hade för sin
professur; när Sven Bröms 16 år senare intog samma plats, visade
drottningen honom samma välvilja, ehuru de begge platsernas löner nu
stigit till 450 och 700 daler. Loccenius uppbar af kronan först 400
sedan 600 daler som e. o. historiograf; det var dock litet, om man
betänker, att en sådan man som språkmästaren Baldironi också
uppbar 400 i extra anslag. Schefferus fick d. 12 Juni 1654 af henne, i
det ögonblick hon stod färdig att lemna Sverige, 1,0(H) riksdaler
årligen af tullen i Norrköping. Mest af alla erhöll dock den store
filologen Freinsheimius, ty, då ban 1650 i September skulle lemna
histo-riografplatsen i Stockholm för professuren i vältalighet, fick ban
behålla den förra beställningen, hvars lön, 1,500 daler, var dubbelt så
mycket som hvad ban erhöll som professor. Det var ej blott med
penninge anslag hon belönade. Än gaf hon anslag på någon
kyrkotionde för vissa år eller för lifstiden, än efterskänkte bon utlagorna
för de hemman, de kunnat förvärfva sig. Ibland gaf bon en större
summa på en gång, vanligen för att underlätta eller belöna något
större vetenskapligt arbete. Vi hafva sett1), huru hon för Ravii
räkning inlöste ett Hebreiskt och ett Arabiskt tryck och deraf gjorde
honom en gåfva, Terserus fick 1652 en summa af 3,240 riksdaler fördelade
på tre terminer, för att han skulle kunna utgifva sin stora edition
af Mose böcker; och ändå hafva lönerna för de tvenne
språkmästar-platserna i spanska och italienska, hvardera å 450 daler, varit i
kanske hela fyra år (1650—1653) anslagna för samma ändamål, den
ena åt honom och den andra åt hans biträden.
Otaliga äro de tillfallen, då drottningen på statens bekostnad
satt unga män i tillfälle att fortsätta sina studier i främmande land.
Registraturet företer nästan för hvarje år åtskilliga bref om
stipendier. Redan förmyndarregeringen hade i detta afseende följt Gustaf
Adolfs föredöme, men Kristinas gifmildhet mångdubblade understödet.
Som exempel kan jag anföra, att blott under åren 1649 och 1650
har hon af kronans medel åt 20 personer anslagit resestipendier,
vanligen vexlande mellan 100 och 300 daler silfvermynt. Stundom,
då understödet utgått till någon adlig yngling, hafva än större
summor utanordnats. Så fick 1649 en Johan Sparre 600 riksdaler år-
’) Se ofvan s. 331.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
