Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Räntmästar Chrazelii slarf.
337
ligeu i två år; 1651 fick han prolongatiou på ett år och dessutom
800 riksdaler. Det namn många af dem sedan förvärfvade vittnar,
att penningarna ej varit bortkastade. Vi finna sålunda bland dem
professorerna Johannes Buræus, Ericus Odhelius, Benedictus Hedræus,
Johannes och Petrus Rudbeckius, Laurentius Buræus, Petrus Eliæ
Gavelius, Nicolaus Buræus och Olof Rudbeck, biskoparne Henning
Schiitte och Johan Peter Brodinus och riksrådet Edvard Filipsson
Ehrensten.
Det sätt, hvarpå Kristina störande ingrep i universitetets
hushållning, skulle ensamt varit nog att komma rätt mycket trassel å
stad, men jämvigten borde dock kunnat återställas utan allt för stor
svårighet, och någon egentlig fara för ekonomiskt obestånd kunde ej
gerna derur uppstå. Men när härtill sällade sig en svekfull
förvaltning af räntmästarn och denna fick ostörd fortgå i nära tjugu år,
då är lätt att förstå, i hvilket bedröfligt skick universitetets ekonomi
skulle råka. Det hade ej varit möjligt utan den mest tadelvärda
försumlighet från konsistorii sida och en oväntad slapphet hos
räk-ningekammaren, som ej långt förut energiskt inkräft redovisning, men
under Kristinas fårgå-styrelse inritade sig på alla håll en sorglig
likgiltighet för gällande lagbud och derur härflytande skyldigheter.
Härtill kom att man satte ett oinskränkt förtroende till den
begåfvade och högt bildade räntmästaren Boetius Chruzelius, hvars
förmåga öfverallt kunde tagas i anspråk och hvars öppna hand aldrig
gjorde några svårigheter, då det gällde penningar. Sjelfva
Oxenstjerna fördes bakom ljuset genom det intresse han visade för
universitetets angelägenheter, i hvars beskickningar han alltid tog en
framstående del. Men här gällde, hvad Oxenstjerna en gång sagt,
att lagarne borde göras »tamquam omnes essent mali», och den
misstanke ban 1637 uttalat om faran af att hafva en för lärd
räntmästare ’) bekräftades af händelserna på ett sorgligt sätt.
Chruzelius tyckes hafva redan samma år, som ban intog första
hedersrummet vid filosofie magisterpromotionen, eller år 1635,
öfvertagit vården af drätselförvaltningen’-) efter Ericus Honterus, hvilken
man gjort sig af med, derför att han ansågs föra sina räkenskaper
oredligt. Man hoppade dock den gångeu ur askan i elden, ty den
ene satte ej bort så många tusental som den senare tiotusental. Först
d. 26 Juli 1637 utfärdades fullmakten för Chruzelius, och samtidigt
erhöll ban genom rikskanslerns försorg en utarbetad och detaljerad in-
’) Se ofvan s. 280, 281.
I Ausii program d. 18 Juni 1653 vid Chruzelii begrafning säges att han
blef räntmästare d. 16 Dec. 1635.
Of. Univ. Hilt. I. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
