Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343 Axel Oxenstjernas visitation 1047.
att med sin hänsynslösa energi drifva igenom, att böter skulle åsättas.
Vid samma tillfälle försvarade sig Stigzelius emot det, som han sade,
ogrundade påståendet, att han skulle »imperera in consistorio»; om
så vore skulle han gerna aflägsna sig, men det stode ju hvar och en
fritt att utsäga sin mening i konsistorium utan att derför afbrytas1).
Försummelserna fortforo emellertid, och böterna blefvo ändock ej
ut-kräfda. I harmen häröfver begärde Terserus i Febr. 1653 att befrias
från konsistoriegöromålen, efter så få kommo tillstädes. Och
slutligen inlemnade han d. 15 Juni 1653 en skriftlig protest mot
konsistorii förfarande och förklarade, att ban ej ville infinna sig der längre.
Den befans dock vara affattad i så hårda ordalag, att konsistorium
enhälligt d. 25 Juni beslöt, att den skulle förstöras; Terserus
ursäktade sig också och erkände, att ban ej syftat på alla. Men två dagar
senare tog hans vedersakare upp frågan i kanslerns närvaro. De
sade, att de gerna ville vara med i konsistorium, om det icke hölles
så ofta, men tillika klagade de, att när de kommo dit, hade de ingen
frihet att yttra sig, utan blefvo af andra näpste och hotade; de
besvärade sig ock öfver en inkommen skrift, som dem mycket antastade;
det var naturligtvis Terseri inlaga. Kanslern lugnade och förmanade
dem med kloka och faderliga ord: »jag ser intet gerna, att när 1
komma tillhopa, den ene trakterar så den andre; turberer intet
quie-tem reipublicæ literariæ och söker intet nimiam authoritatem. Man
måtte traktera sina collegas med humanitet, men icke så acerbe.
Den som kan gifve ett godt råd, vilja de andra icke vedertaga, då
får han intet imperera dem. Det är en ond ting, att om någon
discurs icke går efter ens sinne rider han till Stockholm, kommer sedan
hem med bref och öfverilar sine collegas, det är alltför hårdt».
Derpå gaf ban dem till lifs sin egen erfarenhet från den tid han satt
i regeringen, hvilken jag förut skildrat’-). Om Terseri skrift yttrade
ban, att den vore alldeles för skarp, men efter den vore i god afsigt
skrifven, hade man ej bort taga saken så häftigt. Och häruti hade
ban förvisso rätt, ty i den tvist som varit hade nog Terserus rätten
på sida, om också ban i öfrigt var lika stridslysten som hvem som
helst af de öfriga och bar sin fulla andel i den oenighet, som ofta
rådde:1).
Han klandrade, att Terseri medarbetare i det stora bibelarbetet,
’) Konsist, prot. il. 19 November 1651.
2) Se ofvan s. 315.
3) När Terserus 1667 skrifver om Upsala: taceo lües, rixas, æmulationes, qiiæ
fato qitodam videvtwr homines istius loci, et tam, paces amantes, divexare (Anjou,
Sv. kvrk. liist. eft. 1593 s. 395 efter Stiernmans Bibliotheca), så må man ej tro, att
ban på sin tid varit någon fredsstiftare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
