Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
Axel Oxenstjernas visitation 1047.
magistrarne Ajalinus oeh Jordanus Edenius, for detta arbete lönats
med medel, som hörde till universitetets stat. Kristina hade
nemligen under åren 1050—1053 låtit tvenne språkmästarlöner användas
för detta ändamål’). Oxenstjerna anmärkte, att detta arbete vore en
sak för sig och ej egentligen hörde till universitetet, och på Terseri
förbön för de begge medhjelparae svarade han, att han gerna såg, att
folk hade betaldt för sitt arbete, men der ej medel funnes, kunde det
ej hjelpas. Hela förfaringssättet karakteriserade ban med dessa ord:
»jag ser en stor oordning, att, om något blifver in ærario öfver, så
tages det strax bort och afskrapas». Några extra utgifter kunde i
hans tanke ej på länge komma i fråga, förrän staten kommit på
fötter igen. Hade ban varit i ärkebiskopens ställe, skulle sakerna aldrig
stått, som de nu stodo, ty ban skulle, om dylika invisningar kommit,
genast gifvit sig af till Stockholm och hindrat dem. Undervisning i
språk vore för öfrigt af stor vigt, ty månge studerande brukades på
beskickningar och i kommerskollegium.
Professorerna besvärade sig å sin sida öfver, att det ej gick rätt
till med stipendierna, i det många stipendiater trängdes dem på
halsen utan deras vetskap; ibland fingo äfven rike mäns barn dylika,
och stundom användes de till utrikes resor. Man syftade egentligen
på drottningens ej fullt lagliga ingripande i dispositionen öfver dem,
men der kunde ligga en förebråelse mot kanslern, som egentligen
bortgaf dem. Oxenstjerna fattade saken så och gjorde en slags
ursäkt, Ocb han rådde dem, att om dylika bref för oberättigade
personer komme från drottningen, lägga brefvet å sido eller om behof
gjordes visa det för henne och utreda saken, då bon nog skulle låta
af skälen öfvertala sig att kasta brefvet bort.
Om boktryckerit dömde han nog rätt, då ban förklarade, att
det bästa vore, att den nuvarande boktryckaren (Johannes Pauli sedan
1651) eller någon annan inlöste detsamma, ocb att i stället en hvar,
som ville trycka något, finge betala något högre, ty allt hvad man
nu kostade på det, vore som kastadt i sjön, då materieln på fyra eller
fem år vore alldeles utnött. För sin del skulle ban gerna skänka
alltsammans åt tryckarn, om denne förband sig att uppehålla det i
godt skick. På deras begäran, att boktryckarn skulle på akademins
stat få 50 tunnor spannmål årbgen (tydligen emedan
kammarkollegium indragit det anslag, som förr utgick af kronan) svarade ban,
att han ville tala med K. Maj:t och kammarn, om hvilken senare ban
yttrade, att »den hafver ett ondt lag och vill gerna derivera på eder».
’) Räkenskaperna innehålla ej något härom. Rudbeck har, då han ordnade
dem, förbisett det eller i brist på qvittenser icke ansett sig kunna införa det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
