Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345 Axel Oxenstjernas visitation 1047.
Men at’ universitetets medel fans nu ej något att taga; vore tryckarn
ej nöjd dermed, så kunde man väl få en annan, ty kan vore »intet
arfvegods». Och nog funnes arbete för honom; ban kunde upplägga
åtskilliga klassiske auktorer och teologiska arbeten, särskildt liber
concordix, »ty mycket discurreras om henne, men få äro, som hafva
sett boken». I dessa ord låg nog en släng åt Terserus, som 1647
och 1650 pä riksdagen ifrigt motsatt sig dess antagande och som nu
var ifrigare än någon att sätta tryckerit på god fot.
Adjunkterna hade bönfallit om en liten löneförbättring, och
kanslern förklarade, alt om medlen räckte kunde de gerna få ">() daler
till. Men han uttalade ånyo sin protest mot deras sträfvande att
vara för mer än ett slags stipendiater; de voro ej annat och skulle
ej annorlunda anses. »Annorstädes äro de glada», sade han, »att
hafva det privilegium att de få publiee disputera och privatinrdocera,
for hvilket de kunna af studiosis hafva några penningar, men för
adjunctura intet, såsom jag ihågkommer». På professor Bröins
anhållan att få en adjunkt i medicin, ett laboratorium, ett theatrum
anatomicuin och en botanisk trädgård svarade han, att allt detta
visserligen vore af vigt för medicinens studium, men han visste icke,
hvar medlen skulle tagas.
Äfven frågan om de godsbyten, med hvilka universitetet så ofta
besvärades af adeln, kom på tal med anledning af, att Magnus Gabriel
De la Gardie ville tillbyta sig Ekeby qvarn. Kanslern yttrade, att
bytena i allmänhet vore betänkliga, men detta särskildt, emedan det
vore en god qvarn och låge så nära Upsala. De vågade sig då fram
med den frågan, om de ej, der ett dylikt bref om godsbyte komme
från drottningen, kunde vänta med saken, tills de också fått bref
från kanslern. Men han svarade, att han kunde naturligtvis ej sätta
sig emot drottningens befallningar, men att om bytet vore till
synnerlig skada, skulle de genast afsända en professor till honom, så
skulle ban sedan tala med drottningen.
Få åtgärder af Kristina hafva vid universitetet åstadkommit så
mycket oväsen och trassel, som de upprepade utnämuingarne under
hennes sista år af e. o. professorer, hvarigenom universitetets stat
rubbades och de ordinarie löntagariie hotades med minskning i sina
löneförmåner. Jag har redan förut påpekat saken och vill här
utförligare behandla den. Hela förfarandet är i smått en trogen atbild
af Kristinas nyckfulla och tanklösa regeringssätt.
Regeringens rätt att nämna e. o. professorer var i privilegierna
af 1625 henne uttryckligen förbehållen, dock med vilkor, att
personen först aflagt de prof, som för professur erfordrades. Det säger
sig emellertid sjelft, att vid rättighetens användning måste noga tagas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
