Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klagomål öfver utnämning af e. o. professorer.
347
funnit, att hon gått för långt, ty några dagar senare, d. 31
December lät hon, efter hvad jag förut omtalat1), ett bref afgå till
universitetet, hvari hon lofvade att förskona det för flere extra ordinarie
utnämningar och förklarade, att om inkomsterna ej räckte till för allas
aflönande, skulle bristen drabba dem, som förordnats öfver staten.
Någon e. o. utnämning skedde ej heller sedan på öfver ett år,
tills teologie adjunkten Petrus Rudbeckius (yngre bror till Johannes)
d. 27 April 1654 af henne förordnades till e. o. teologie professor2),
men i fullmakten inrycktes det vilkoret, att hans aflöning icke finge
göra något intrång i de ordinarie professorernas stat, såsom hon
redan 1652 förordnat. För att i någon mån aflägsna den fara, som
härigenom hotade honom, bestämde lion dock på samma gång, att i
hans lön skulle ingå den teologie adjunktur, som ban förr innehaft,
hvilken ej finge med annan person besättas. Den ynnest Kristina
visade dessa begge bröder var ännu ej uttömd, ty d. 27 Maj fick
Johannes Rudbeckius fullmakt som ordinarie professor, hvarigenom
teologiska fakulteten bekom tvenne ordinarie professorer öfver staten.
Icke utan motstånd fogade sig universitetet i dessa temligen
godtyckliga åtgärder. Öfver Odhelii utnämning var Terserus i hög grad
förbittrad, ty ban såg en personlig förolämpning i vissa uttiyck i
dennes fullmakt. Det hette nemligen i densamma, att, emedan det
vore af vigt, att exegetiken upprätthölles och hon pålagt några i
fakulteten särskildt arbete, ville hon nämna Odheüus till ordinarie
professor med skyldighet att föreläsa öfver profeternas skrifter3).
Häri såg Terserus en antydan, att han skulle försummat sig, och
anseende Odhelius som upphofsmannen fordrade ban, att denne ej skulle
få installeras, förr än ban antingen bevisat, att Terserus försummat
sig eller ock låtit ändra fullmaktsbrefvet4). Odhelius svarade dock
härtill, att han aldrig yttrat sig öfver Terseri lärareverksamhet och
derför ej vore skyldig att komma med några motbevis; i
drottningens bref egde han ej begära ändring. Han blef äfven utan vidare
föregånget prof af konsistorium installerad d. 13 Juni 1653.
Än skarpare var det motstånd, som der reste sig mot Johannes
Rudbeckius, hvilkens personliga uppträdande genom hans
nackdryg-liet och hänsynslöshet retat nästan alla professorer till en viss
bitterhet De lade alla möjliga svårigheter i hans väg. Iian vände sig
’) Se ofvan s. 335.
3) Fullmaktslioken i Kons. arkiv s. 110.
3) Anf. st. s. 109.
4) Konsistorii protokoll ti. 30 Mars 1653. Besynnerligt är, att (là Terserus
såsom andre professor enligt konstitutionerna skulle föreläsa öfver nya testamentet,
han kunde ondgöra sig öfver, att den andre skulle sköta de profetiska skrifterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
