Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
Klagomål öfver utnämning af e. o. professorer. 348
clà till drottningen, och hon ansatt från begge sidor sköt frågan öfver
på Axel Oxenstjernas skuldror genom ett bref, i hvilket hon,
karakteristiskt nog, på samma gång uttalar sin förvåning, att Rudbeckius
ej bekommit sin lön och tillika besvärar sig öfver det sjelfsvåld, som
inritat sig, i det personer, utan vederbörandes samtycke och aflagda
kunskapsprof, söka vinna befordran genom att vända sig direkte till
hofvet. Det är som skulle lion sjelf ej med ett finger bidragit till
missförhållandets uppkomst. Emellertid ålägger hon Oxenstjerna att
resa till Upsala och efter bästa förstånd afgöra saken1).
Han upptog frågan vid sitt ofvan omtalade besök. Hvad ban i
allmänhet tänkte om saken var tydligt nog genom det yttrande, som
undföll honom i förbigående: »den som så hastigt ränner efter
lägenheter, vill jag intet säga det jag menar om». Men af undseende för
drottningen hemställde han, att Rudbeckius skulle liksom Odhelius
mottagas. Konsistorium svarade, att han måste först som lagen bjöd,
offentligen disputera, och ärkebiskopen förklarade, att 0111 drottningen
ville dispensera från lagen, så kunde man ej säga något deremot,
men det brukades i andra universitet, att teologie professorerna tagit
graden och gjort specimina. Hur gerna man än ville göra något
för hans salige faders (professorn och biskopen Joh. R.) skull, så
måste man besinna, att Rudbeckius vore en ung man (ban var blott
30 år) och hans förmåga och kunskaper ännu aldeles okända. Slutet
blef, att Rudbeckius skulle först disputera.
Han sammanskref också till October 1653 en teologisk
disputation: »de sponsalibus mysticis Christi cum ecclesia singulisque
fide-libus». Innan den skulle ventileras, inlemnade ban den till Stigzelius
(dä professor primarius) att genomläsas. Denne svarade sig vara af
sjukdom förhindrad och hänvisade till dekanus, hvilken det ålåge att
censurera akademiska skrifter, men han varnade honom tillika att
icke komma med några nya och förargelseväckande uttryckssätt, utan
hålla sig till hvad de gamle bepröfvade teologerna godkänt
Detsamma erinrade Schomerus, som då var dekanus, hvarpå Rudbeckius
verkligen underkastade skriften en omarbetning. Men när Schomerus
ändock ej var nöjd, utan fordrade nya ändringar, innan skriften finge
framläggas, lät Rudbeckius utan vidare trycka densamma och anslå
den till ventilation. På denna infunno sig de andra teologie
professorerna och gjorde skarpa anmärkningar; särskildt protesterade de
högt mot hans åsigt om den heliga nattvardens väsende, hvari han
tyckes hafva närmat sig den katolska transsubstantiationsläran. Och
efter disputationen vägrade de att intaga honom i fakulteten, utan
’) Den 28 Maj 1C53 (orig. i Riksark. Oxenstjernska hrefvexl.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
