Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Axel Oxenstjerna väljes till kansler 1646. Privilegiernas förbättring samma år. Drottning Kristina och universitetet. Planen till ett nytt universitetshus. Den nya staten af 1648. Axel Oxenstjernas visitationer 1647 och 1648. Målet om unge Liljehööks dråp 1648. Boecleri och Ravii inkallande. Kristinas slöseri och öfverskridande af staten. Hennes frikostiga understöd af lärde och studier. Räntmästar Chruzelii slarf. Balansen vid hans död 1653 och sakens följande behandling. Axel Oxenstjernas visitation 1653. Klagomål öfver e. o. professorsutnämningar. Kristinas sista besök i Upsala och tronafsägelse 1654. Axel Oxenstjernas död och Magnus Gabriel De la Gardies val till kansler samma år. Universitetets första beröring med Karl X Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
Universitetet oeli Karl X.
ständigt betalda. Om de extra ordinarie lärarne skulle så fö »gripa
i lönen med de andra», måste i längden en sådan oreda uppstå, att
alla blefve derpå lidande ock studierna i sin ordning toge skada’).
Ocb då de begge bröderna Rudbeckius d. 20 September presenterade
sina fullmakter (Johannes såsom ordinarie, Petrus som e. o. teologie
professor), förklarade konsistorium, att som de ej inlemnat dem i
Kristinas tid, då man kunnat hos henne göra föreställningar, fingo
de nu vänta, tills man inhemtat konungens vilja. Detta dröjde,
hvarpå bröderna infunno sig i konsistorium (1. 22 November, då det
kom till ett häftigt uppträde. Johannes sade rent lit, att man väl
såge, det konsistorium ej aktade kungliga bref, han mente, att hade
Oxenstjerna lefvat, skulle det annorlunda gått, men man förmärkte
allt för väl, att han var blefven död. Till sist förklarade ban
trotsigt, att ban nog kunde sjelf exeqvera det kungliga brefvet och
intaga sin plats. Hela konsistorium harmades öfver hans otidigheter,
så mycket mer som han utan dess hörande blifvit universitetet
påträngd. Det affärdade d. 28 November en ny skrifvelse till
konungen beklagande sig öfver Rudbeckierna och förnyade sin anhållan af
d. 4 Sept., att dessa utnämningar ej skulle få göra intrång i den
ordinarie staten. Samma dag vände det sig ock i ett bevekande bref
till rikskansleren grefve Erik Oxenstjerna och anropade hans
understöd hos konungen -).
Konungens svar gafs d. 15 December3). Det utföll ej aldeles så
som man kanske väntat af hans föregående yttranden till Stigzelius,
då ban låtit förstå, att staten borde återföras till det
professorsantal, som varit i Gustaf Adolfs tid och att de öfvertaliga kunde
förflyttas till lediga pastorater4). Men i stället för att bestämdt
bekräfta Kristinas bref af d. ;31 December 1(352 lät han nu svara, att
sakens afgörande finge anstå, tills ban sjelf kunde på ort och ställe
jämte universitetskanslern undersöka förhållandet. Han fann väl
kinkigt att aldeles upphäfva kraften af ett kungligt bref och ville väl ej
heller kasta någon skugga på Kristinas minne genom att ringakta
hennes sista befallningar. Slutet blef, att han följande året i Maj
förordnade Johannes Rudbeckius till öfverfältpredikant för hären i
Livland och d. 29 Juli bekräftade Kristinas utnämning af Petrus till
e. o. teologie professor, ehuru ban tillsvidare fick nöja sig med en
adjunktslön af 200 daler.
Vi hafva härmed hunnit till den tidpunkt, hvilken jag satt som
’) Bihanget n. 126, s. 409.
*) Original i Riksarkivet, Aead. Upsal. VII.
3) Bihanget n. 127, s. 411.
*) Stigzelii redogörelse i kons. protokoll d. 6 Nov. 1654.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
