Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Jurisdiktionen. Förarbeten till nya konstitutioner. Kansleriat och prokansleriat. Det större och mindre konsistoriet. Fakultetsinrättningen. Rektorsembetet. Rectoratus illustris. Professurernas antal och vexlingar af deras innehafvare. Adjunktsinstitutionen. Öfrige tjensteman. Universitetets byggnader. Biblioteket, boktryckerit och bokhandlare. — Öfversigt, af den ekonomiska ställningen efter 1626. Professorernas löner och öfriga förmåner. Egendom och donationer. — Studentantalet. De adliga studenterna. Nationsföreningarnes uppkomst. Depositionen. Råheten och våldsamheten i seder. — Föreläsningarne. Disputationer och examina. Promotioner. De enskilda studierna. De särskilda läroämnena. Framstående lärjungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prokansleriat. Konsistorium. 357
r
harmades: »(le önskade att de tillförene fått nämna (d. v. s. föreslå)
de nya professores, att ej kanslern skulle misstänka dem att gå honom
förbi». Och på förslaget till fjerde professuren (ty med den andra,
som ännu ej var ledig kunde de ju ej taga någon befattning) fick ej
Lithman plats, utan professor Olaus Unonis, professor Johannes Elai
Terserus i Aho och en mag. Simon i Tuna. Drottningen nämde ändock
Lithman d. 10 Februari 1648. Och vid andra professurens fyllande
tyckes konsistorium och kansler blifvit alldeles förbigångna, ty några
månader innan den blef ledig genom Staleni förflyttning till Livland
d. 28 Februari 1648 hade drottningen d. 30 November 1647 nämt
till hans efterträdare — icke som man skulle vänta Schoinerus —
utan Johannes Terserus ’). Schomerus fick d. 10 Februari 1(348 den
tredje professuren, som blifvit ledig genom Stigzelii utnämning till
domprost.
Prokansleriatet var genom konstitutionerna förenadt med
ärkebiskopsvärdigheten. Dess första innehafvare var således Petrus
Keni-cius, hvilken i allmänhet tyckes med intresse och nit skött sin uppgift
och genom sin hofsamhet åtnjutit både aktning och inflytande. Efter
hans död 1636 tillföll värdigheten Laurentius Paulinus Gotus, som i nio
år (1637—1646) innehade ärkebiskopsstolen. Hans lifliga siune och
lust att herrska jämte åtskilliga andra omständigheter invecklade
honom i de stridigheter med konsistoriet, hvilka jag förut har tecknat.
Denna brist på samverkan mellan de begge makterna inverkade ej
lyckligt på universitetets verksamhet. Den tredje prokanslern blef
förre domprosten, Johannes Canuti Lenæus, hvilken i tjugotvå år
(1647—1669) beklädde embetet och derunder lefde i det bästa
förstånd med den lärarkrets, ur hvilken ban sjelf uppstigit. Alla de tre
prokanslererna hade, som vi sett, varit anställda såsom teologie
professorer vid universitetet.
Konsistoriets gamla förbindelse med domkapitlet var ej ännu
alldeles upplöst. I det senare suto fortfarande professorer, som icke
tillhörde teologiska fakulteten. De äro dock numera tydligen
adjungerade som biträden för att stärka det fåtaliga kapitlet-). De
adjungerade voro ej alltid de äldste eller de, hvilkas professurer borde gjort
dem lämpligast att der taga plats. Så sitter der astronomie professorn
’) Protokollen innehålla ej ett ord om förslag till andra och tredje professuren.
Till andra kunde konsistorium dock väl ej afgifva förslag, då Kristina nämde Terserus,
innan Stalenus afgick.
l) 1635 d. 15 October, då Laurelius skulle resa till riksdagen, erinrades han
i domkapitlet att tala med riksdrotset om consistorium ecclesiasticum. Ärkebiskopen
och de fyra teologerna voro för få; en juris professor och de tre äldste i filosofiska
fakulteten borde förordnas till capitulares (domkapitlets protokoll).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
