Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Jurisdiktionen. Förarbeten till nya konstitutioner. Kansleriat och prokansleriat. Det större och mindre konsistoriet. Fakultetsinrättningen. Rektorsembetet. Rectoratus illustris. Professurernas antal och vexlingar af deras innehafvare. Adjunktsinstitutionen. Öfrige tjensteman. Universitetets byggnader. Biblioteket, boktryckerit och bokhandlare. — Öfversigt, af den ekonomiska ställningen efter 1626. Professorernas löner och öfriga förmåner. Egendom och donationer. — Studentantalet. De adliga studenterna. Nationsföreningarnes uppkomst. Depositionen. Råheten och våldsamheten i seder. — Föreläsningarne. Disputationer och examina. Promotioner. De enskilda studierna. De särskilda läroämnena. Framstående lärjungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Depositionen.
383
att många derför icke vägat sig till universitetet, somliga valt
annan lefnadsbana. Hvarje gammal student agerade depositär, ocb
de utgifter, som förr gingo till universitetets tjenstemän, föllo numera
i händerna på desse hungrige och törstige veteraner, hvilka använde
dem till skändliga dryckeslag. Dessa gamla studenter nöjde sig ej
härmed, utan behandlade novitiernas öfriga egendom som sin tillhörighet,
hvarigenom de senare stundom sä uthlottades, att de måste lemna Upsala.
Nu förbjöds att taga högre depositiousafgift, än konstitutionerna
fore-skrefvo. Äldre student, som gjorde sig skyldig till utpressning, skulle
sättas i hårdt fängelse, böta och relegeras. Både Oxenstjerna och
Skytte uttalade sig skarpt mot upptågen vid depositionen. Den förre
yttrade vid visitationen år 1637, att ban icke ville veta af de myckna
»narreputser och larvis», depositor skulle bortlägga det stygga
ansigtet ’). Den senare förmanade i Januari 1639 att den »lede larva»
skulle atläggas och den »slemuie vexationen och stora huggen
förtagas». Men oaktadt begge kanslerernas yrkande och oaktadt
konsistorium i November 1639 beslöt, att »larven och andra ineptier» skulle
alldeles afskaffas, emedan »sådana histrioniska apespel hafva i förtiden
kommit mycket ondt åstad och äre intet annat än reliquiæ ethnicismi»,
fortfor i alla fäll det gamla oskicket att blomstra lika yppigt. Då
föll man slutligen på den tanken att afskaffa alltsammans. »Ty»,
som det heter i protokollet d. 7 October 1646, »vexatio novitiorum
har jämväl ock genom detta tagit uppå tjugu års tid så öfverhanden,
att hon ej står på annat sätt till att böta. Och att man andra
in-commoda förbiginge, är icke detta det ringaste enormitet, att
collu-vies magua ociosorum hominum slår sig in i det hus, hvarest
depo-sitio skall förhänder hafvas, sä att omöjligt kan vara, än en onyttig
bekostnad efter följer uppå dryckenskap och andra odygder». Några
år senare hette det, att K. M:t hade i sinnet att alldeles afskaffa
seden1), meit det stannade då som hittills vid blotta orden.
A andra sidan fäste man stundom rätt mycken vigt vid saken,
såsom en slags akademisk tradition. Riksrådet Per Banér hade 1636
begärt, att hans son, som blifvit slagen till riddare i England, skulle
slippa deponeras, men konsistorium ville för exemplets skull ej
medgifva det, dock skulle blott dekanus vara närvarande. Och
Freins-heimius prisade 1645 vid en deposition sedens förträfflighet och nytta3).
’) Bergii Förråd etc. s. 27. Stigzelius yrkade detsamma samma år (d. 24
Maj), men tyckte, att otn lian hade en peruk, kunde det icke skada.
2) Kongl, protokoll den 15 Januari 1652.
3) I sin oratio 1645 i Mars, då Chruzelii son deponerades. Han säger,
attpläg-seden är auctorum dignitate vencrabilis, causarum æslimatiotie prtulens,
modera-tioue usus liumanissima et eveiitu maxime frucluosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
