Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Jurisdiktionen. Förarbeten till nya konstitutioner. Kansleriat och prokansleriat. Det större och mindre konsistoriet. Fakultetsinrättningen. Rektorsembetet. Rectoratus illustris. Professurernas antal och vexlingar af deras innehafvare. Adjunktsinstitutionen. Öfrige tjensteman. Universitetets byggnader. Biblioteket, boktryckerit och bokhandlare. — Öfversigt, af den ekonomiska ställningen efter 1626. Professorernas löner och öfriga förmåner. Egendom och donationer. — Studentantalet. De adliga studenterna. Nationsföreningarnes uppkomst. Depositionen. Råheten och våldsamheten i seder. — Föreläsningarne. Disputationer och examina. Promotioner. De enskilda studierna. De särskilda läroämnena. Framstående lärjungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föreläsningarna. Dispntatiuner. 391
virl sin visitation 1644 sade professorerna, att der vid hofvet gick
ett rykte, att nära halfva året lästes intet offentligen, uien att han
sjelf väl förstod, att orsaken vore den, att studenterna reste tidigt bort
och kommo sent tillbaka. Men annars har jag ej sett klagomål
häröfver framkomma. Deremot tyckas de förnyade uppmaningarne från
professorernas sida till studenterna vittna, att dessa ej bevistade
före-läsningarne träget. Och andra bevis saknas ej härför. När den
lärde Schefferus ll >48 läste enskildt öfver Livius, hade ban visserligen
20 åhörare, men på de offentliga öfver Suetonius och Cornelius Nepos
blott 4 och (i. Följande året hade ban visserligen 25, som åhörde
hans collegium epistolare, men 11.550 då han läste öfver sådana
författare, som Polybius, Livius och 1’linii historia naturalis, blott 2, 1
och (i åhörare’).
Ett lyte, som gerna ville häfta vid den tidens föreläsningar var,
att professorerna, långt ifrån att lägga sig vinn om ett fritt, obundet
och derför intresserande föredrag, ej blott uppläste sina föreläsningar
ur papperet, utan rent af dikterade för sina åhörare långa
utgjutelser, som dessa mekaniskt upptecknade. Det är icke svårt att förstå,
huru dels mycken tid härigenom onödigt förspilldes, dels det
sjelfständiga arbetet hos ynglingen omöjliggjordes. Konstitutionerna förbjödo
också strängeligen att förnöta bela timmar med dikterande af
vidlyftiga kommentarier. Men frestelsen att öfverträda dem var stark, och
Fornelius fick vid examen 1639 en varning af kanslern, emedan ban
i sina föreläsningar användt dikterande.
Disputationerna voro fortfarande den form, under hvilken
professorerna hufvudsakligen offentliggjorde resultaten af sina studier,
men det giiller äfven under denna tid, hvad jag sagt om den
föregående, att man sällan arbetade efter en viss plan, utan vanligen
sammanskref en afhandling öfver det ämne, soui för tillfället närmast
erbjöd sig. Och detta behöfde icke vara ett ämne, som egentligen
låg inom gränserna för den professur man beklädde. Denna tid
liksom på 1700-talet var man färdig att skrifva »de rebus variis et
nonmillis aliis», och innehållet i disputationerna är derför både
brokigt och besynnerligt, men tillika esomoftast i vetenskapligt hänseende
otillfredsställande. Lyckligtvis hade man dock ännu ej lärt att som
i följande århundrade skaka disputationerna dussinvis ur armen, så
att man ej behöfver befara att drunkna i en uppsjö af afhandlingar,
hvilkas enda gemensamhet är den, att de bära samma författarnamn.
Lysande undantag gifvas, såsom Loccenius, Schefferus, Stigzelius in. fi,
hvilka höllo sig till sina vetenskaper och satte innehållet ocli den
’) J(Miuiis Scheffer! Argentoratensis Vita, Ms. (egenhändigt) in 4:o, Ups. Bibi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
