Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Jurisdiktionen. Förarbeten till nya konstitutioner. Kansleriat och prokansleriat. Det större och mindre konsistoriet. Fakultetsinrättningen. Rektorsembetet. Rectoratus illustris. Professurernas antal och vexlingar af deras innehafvare. Adjunktsinstitutionen. Öfrige tjensteman. Universitetets byggnader. Biblioteket, boktryckerit och bokhandlare. — Öfversigt, af den ekonomiska ställningen efter 1626. Professorernas löner och öfriga förmåner. Egendom och donationer. — Studentantalet. De adliga studenterna. Nationsföreningarnes uppkomst. Depositionen. Råheten och våldsamheten i seder. — Föreläsningarne. Disputationer och examina. Promotioner. De enskilda studierna. De särskilda läroämnena. Framstående lärjungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
De särskilda läroämnena: historia.
ningar deri bedrefvos, hade ett skadligt inflytande pä ungdomen.
Den tog skalet för kärnan och lät sig af det lockande i dialektikens
muntliga envig förmås att i förtid taga itu med filosolin, innan den
ännu inhemtat grundliga insigter i öfliga ämnen och hunnit den
mogenhet i omdöme, som för verkligt filosofiskt studium var nödig. Man
ser ofta klagomål höjas öfver denna förvända riktning. Freinsheiinius
gisslade dem i ett af sina lysande tal år 1644’). Men den fortfor
att frodas och förde till det barbariska disputationsraseri, som
Urban Hjärne så mästerligt tecknat från 1600-talet, då dou ansågs »for
en tapper karl, som kunde reducera Baroco och Bocardo till Barbara
och som mest kunde kasta ikring sig med sophismatis fallaciis och
med galna, förvirrade och förvillande syllogismis bäfva en öfver bord».
Då var likväl den murkna byggnaden underminerad och föll straxt
tör anloppet af den Cartesianska filosofin, som den snillrike, eldige
Hoffvenius var den förste att offentligen utbreda. Enligt uppgift
skall dock redan i vårt tidehvarf en professor, Olaus Stenius (i
astronomi och sedan i medicin) varit anhängare af detta nya system.
De historiska studierna hafva under detta tidehvarf icke
synnerligen höjt sig från den låga stundpunkt, på hvilken de förut befunno
sig. Det var otvifvelaktigt för dem en stor förlust, när Loccenius
1684 flyttades öfver till juridiska fakulteten. Man har sig visserligen
icke bekant, huruvida ban i sin undervisning låtit svenska historien
komma till heders, men det är icke otroligt, då, som vi straxt få se,
ban ehuru utlänning, med största intresse forskat i vår Listorias
källor. Hans efterträdare Brunnius, Humerus och Figrelius (Karl XI:s
lärare) hafva näppeligen föreläst öfver svensk historia och med
visshet icke disputerat öfver dcrar hemtadt ämne. Det var dock icke
något för Sverige eget, att den fosterländska historien försummades,
ty samma åskådningssätt herrskade i andra länder. Här som der
sysslade man med en blandning af allmän historia och kyrkohistoria,
och den förstnämda har varit hufvudsak. När Paulinus, som vi sett -),
anbefallde att först läsa »historia sacra et prophetica», derpå
fosterlandets och sist de klassiske häfdatecknarne, så var (let ett uttryck
af hans ovilja för de hedniska författarnes åskådning och troligen
också af hans intresse för svensk historia.
Han har nämligen sjelf ej inlagt ringa förtjenst om den svenska
häfdaforskiungen genom sin 1636 utgifna Historia Arctoa.
Visserligen tager ban för godt alla dikter, som Johannes Magni m. fi. i
100 år bjudit på, men dessa åsigter om Göternas ålder och dater
’) Nonis Dee. 1644 (Orationes Freinsheimii s. 127).
’) Vid 1639 àrs examen, se ofvan s. 29b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
