Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Jurisdiktionen. Förarbeten till nya konstitutioner. Kansleriat och prokansleriat. Det större och mindre konsistoriet. Fakultetsinrättningen. Rektorsembetet. Rectoratus illustris. Professurernas antal och vexlingar af deras innehafvare. Adjunktsinstitutionen. Öfrige tjensteman. Universitetets byggnader. Biblioteket, boktryckerit och bokhandlare. — Öfversigt, af den ekonomiska ställningen efter 1626. Professorernas löner och öfriga förmåner. Egendom och donationer. — Studentantalet. De adliga studenterna. Nationsföreningarnes uppkomst. Depositionen. Råheten och våldsamheten i seder. — Föreläsningarne. Disputationer och examina. Promotioner. De enskilda studierna. De särskilda läroämnena. Framstående lärjungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
De särskilda läroämnena: orientaliska språk.
dessutom den ofantliga betydelsen, att dess kännedom öppnade
tillträdet till den mest storartade literatur, som funnits och ännu tinnes.
Hvad latinet åter angår, så var det den lärda bildningens
modersmål. Det var ej blott den vetenskapliga literaturens språk, det var
det tungomål, som i föreläsningssalar och skolor nästan uteslutande
användes’), och ännu kämpade det med franskan om företrädet att
vara (let språk, hvilket statsmännen och diplomaterna meddelade sig.
De orientaliska språken sköttes af Sveno Jonæ intill hans död
K142. Han föreläste ej blott hebreiska utan äfven kaldeiska, syriska
och arabiska, och hans disputationer från de senare åren röra sig
kring biologiska undersökningar i hebreiska och syriska. Försöket
att hemkalla den lärde Hambraeus från Paris lyckades ej, och
lärostolen intogs 1643 af Laurbergius. Man kan med skäl draga i
tvifvel värdet af de stora loford, som Paulinus före utnämningen slösade
på honom, då man finner, att af hans tjugo första disputationer (1642—
1641)) ingen handlar om ämnen för hans professur; af de 23 följande
(1649—1655) handla fem om hebreiskan, men mer än en torde vara af
respondenterna sjelfva författad, t. ex. dem för hvilka orientalisterna
Edenius och Buskagrius respouderade. Och 1655 gjordes i teologiska
fakulteten svåra anmärkningar mot hans Logica Iiebræa för de
skamliga bockar ban begått mot både hebreiskan och latinet -).
Hebreiskan ingick naturligtvis äfven i den teologiska undersökningen,
emedan tvenne at denna fakultets lärare föreläste i gamla testamentets
exegetik. Och man kan förstå, hvilken betydelse Terseri förflyttning
hit från Aho skulle hafva, då ban var ej mindre orientalist än teolog.
Om hans storartade af Kristina understödda plan på en
bibelupplaga med exegetiska kommentarier har jag förut nämt något, Äfven
andra lärare hafva dock idkat studier i dessa ämnen. Teologen
Odlie-lius räknades af Rabbinen David Cohen de Lara i Hamburg, under
hvilken äfven Terserus studerat, för en af de förnämsta kännarne af
österländska språken. Under den medicinska fakulteteten liar jag
omtalat, att medicine professorn Kirstenius var en på sin tid
rykt-liar orientalist. Och vi hafva sett, huru Kristina inkallade Ilavius
1649 till 1650 på grund af det europeiska rykte ban genom sina
orientaliska studier förvärfvat. Universitetet hade dock ännu föga
godt af hans lärdom, då han under denna tid sällan uppehöll sig i
Upsala.
Studierna i det grekiska språket upprätthöllos icke utan förtjenst
af Stalenus från 1624 till 1640, men svingade sig än högre upp un-
’) Crusii tolkning på svenska af lagarnes gamla ord (se ofvan s. ’243, n. 3)
är troligen ett enstaka undantag.
*) Teol. fakult:s protok. d. 19 Dec. 1655,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
