Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Jurisdiktionen. Förarbeten till nya konstitutioner. Kansleriat och prokansleriat. Det större och mindre konsistoriet. Fakultetsinrättningen. Rektorsembetet. Rectoratus illustris. Professurernas antal och vexlingar af deras innehafvare. Adjunktsinstitutionen. Öfrige tjensteman. Universitetets byggnader. Biblioteket, boktryckerit och bokhandlare. — Öfversigt, af den ekonomiska ställningen efter 1626. Professorernas löner och öfriga förmåner. Egendom och donationer. — Studentantalet. De adliga studenterna. Nationsföreningarnes uppkomst. Depositionen. Råheten och våldsamheten i seder. — Föreläsningarne. Disputationer och examina. Promotioner. De enskilda studierna. De särskilda läroämnena. Framstående lärjungar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De särskilda läroämnen: grekiska oeh latin.
409
der dennes lärjunge Henrieus Ausius, en man af sådant anseende
på sin tid, att det berättas, att aldrig någon främling anlände till
Upsala, utan att uppsöka honom. Det är egentligen från lians tid,
som den grekiska literaturen räknar verkliga anor i Sverige. Sjelf
har lian utgifvit fem disputationer oeh författat elfva skaldestycken på
samma språk’). Han var en mångsidig man; vi hafva ofta sett, huru
han samtidigt härmed under fem år skötte den undervisning, som
tillkom adjunkten i juridik, och hans disputationer beröra äfven
naturvetenskaperna ’-). Trenne af hans lärjungar Martinus Brunnerus,
Samuel Skiuik och Petrus Aurivillius efterträdde honom i den grekiska
professuren.
Oaktadt latinet denna tid egde en så stor betydelse såsom
vetenskapens gemensamma språk i alla länder, hafva dock latin studierna
varit med åtskilliga brister behäftade. En i egentlig mening
filologisk behandling af språket förekom icke här, och det var i allmänhet
icke direkt föremål för undervisning, såsom man kan se redan deraf
att ingen professor fans i ämnet. Visserligen skulle professorerna i
vältalighet och poesi närmast sysselsatt sig med latinet, men sjelfva
namnen säga oss, att man såg mera på sakens formella sida. Detta
förklaras till en del deraf, att latinet var vetenskapernas modersmål
och det egna språket har alltid länge fått vänta på en vetenskaplig
behandling. Skytte, som sjelf var mästare i språket, yrkade att det
skulle inläras på praktisk väg. Vid anordnandet af Karl X Gustafs
undervisning rådde ban, att denne skulle icke begynna med
grammatiken, utan med författarne sjelfva: »jag finner att alla främmande
språk kunna i förstone läras allena af bruket och utan grammatika3»).
Hans intresse för studiet, men äfven dettas tillbakagång ådagalägges
genom hans förut omtalade kanslerabref af d. 17 Mars 1634, som dels
ålade hvarje student att först studera uteslutande latin ett helt år,
dels gjorde latinskrifningen obligatorisk för den filosofiska graden.
Oxenstjerna anmärkte vid visitationen lf>37 på samma sak; det hade
varit svårt att finna personel1, som kunde ställa bref och vigtiga saker
på latin och svenska. Han sökte afhjelpa saken genom att genast
fylla den sedan 14 år lediga professuren i vältalighet och genom
inskärpande af stadgandet att filosofie kandidat skulle både författa ett
scriptum och examineras »in Oratorio et Stylo».
Bristerna läto sig dock ej genast afhjelpa. Freinsheimius sade
några år senare öppet i sina tal till ungdomen, att de flesta af (lem
’) Fant, Historiola lit. Græcæ s. 78—81.
2) Han liar disputerat »De plan tis in genere,» och »De meteoris aqneis.»
3) D. 10 Dee. 1032 till pfalzgrefvinnan Katarina (Feilitzen, Pedagogisk Tidskr.
1872, s. 207—209).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
