Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Karl X anförtrott» åt svågern, den lysande, men svage Magnus
Gabriel De la Gardie, och det förblef i lians händer i två och trettio
år. Mycket fanns visserligen som syntes böra anbefalla denne
till det viktiga uppdraget. Till den höga börden och de stora
rikedomarna kunde han lägga ett anslående yttre, ett vinnande sätt
och mycken värdighet i uppträdandet, och han beklädde som
riksskattmästare ett af rikets fem höga ämbeten. Han saknade icke
heller andra än mera betydande förutsättningar för sin plats. Hans
intellektuella begåfning var otvifvelaktigt af mindre vanlig art,
särskildt ägde han en förvånande lätthet att uttrycka sig lyckligt
i tal och skrift, hans bildning var grundlig och omfångsrik samt
hans kärlek till vetenskap och konst lika uppriktig som stark,
välvilja och godhet lågo i hans väsen. Men trots denna rika
utrustning var han långt ifrån lämplig att uppbära och fylla den
framskjutna ställning han intog i stat och samhälle, och detta ej
minst i egenskap af universitetets kansler. Hans lefnad, som
begynte så glänsande, blef därför endast en lång följd af missräkningar,
sorger och olyckor. En man som saknar karaktärens fasthet
liknar ett skepp utan barlast och blifver som detta förr eller senare
ett stormarnas rof, och hvad De la Gardie framför allt saknade var
stål i karaktären och kraft i viljan. De stora gåfvorna, som i
medgångens dagar spredo sin glans öfver hans person, visade sig
vara föga mer än ett bländverk, när motgångarnes hårda verklighet
satte honom på prof, och de klagovisor han då uppstämde, den
modlöshet och svaghet han öppet lade i dagen, beröfvade honom
både aktning och inflytande. De stora svagheterna i hans väsen
framträdde tidigt ocli hade ingalunda undgått hans kunglige svågers
öga,1 men långtifrån att tuktas af lifvet utvecklades de alltmera
och följde honom in i det sista, såsom följande teckning nogsamt
visar. Barn af sin tid i mycket, var han det äfven i en af denna
tids största brister, oförmågan att beräkna medlen och afväga dem
mot uppgifterna. Denna oförmåga var hos oss ett arf af en alltför
hastigt förvärfvad stormaktsställning, mot hvilken våra inre och
yttre krafter icke fullt svarade, och vår jämvikt hade häraf i
mer än ett afseende rubbats. Särskildt och ej minst framträdde
denna rubbning i den optimistiskt lättsinniga uppfattningen, att
allting skulle gå väl, blott man redde sig för ögonblicket ur
besvärligheterna; inom statslifvet, liksom i det enskilda blef det till regel,
1 Se Karl X:s bref till l)e la Gardie d. 15 dec. 165G (Hist. Bibliotek
utg. af C. Silfverstolpe 5 1878 s. 73), däv konungen med mästarehand
tecknar sin svågers karaktär. Jfr. P. Sondéns intressanta uppsats i Historisk
Tidskrift 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
