Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
präbende hemmanen i de 3 lägre fakulteterna hette det, något oklart,
att de skulle njuta de friheter som Gustaf Adolf gifvit och
teologerna njöto för sina prästebord. Universitetet fick hafva egen
bokhandlare, som äfven ägde hålla bod i Stockholm och därjämte
upprätta tryckeri i Upsala; han skulle ock få upplägga böcker samt
tullfritt in- och utföra dylika jämte pergament och papper till sitt
tryck; såväl han, som hans tryckare och bokbindarne, hvilka senare
borde vara två, skulle med sitt folk lyda under universitetets
jurisdiktion; staden ägde ej heller lägga hinder i vägen for andra
bokhandlare, äfven utländske, att sälja böcker i Upsala. Slutligen
erhöll universitetet den efterlängtade rätten att hälla egen källare,
och allmogen förpliktigades att föra tionden till utsatt ort inom
lagsagan. — Hvad man icke ernådde var rätten att deltaga i
ärkebiskopsvalet, frihet för accisen m. in., skyldigheten för
Helsingbön-derna att forsla tiondespannmålen till Kopparberget (som ju låg utom
deras lagsaga) och full frihet för alla universitetets försvarskarlar
att slippa deltaga i spetsgården vid gatuloppen.
När detta bref gafs, var frågan om den nya staten redan
löst. Ej utan stor oro hade man i Upsala motsett denna lösning.
Universitetets ekonomiska ställning var synnerligen oklar, alltsedan
aflidne räntmästar Bo Chruzelii i förra delen skildrade lättsinniga,
för att ej säga bedrägliga förvaltning bräkt drätseln i djup
förvirring. Inga ordentliga räkenskaper funnos efter honom, ingen riktig
jordebok, som angaf inkomsterna. Det hela var så godt som ett
kaos, i hvilket den ärlige efterträdaren Olaus Verelius nu sträfvade
att bringa reda. Men han förklarade upprepade gånger under året
1654, at.t inkomsterna ej kunde räcka till att bestrida utgifterna,
isynnerhet om man skulle fortfarande dragas med att aflöua de
professorer öfver stat, som Kristina godtyckligt påtrugat universitetet.
Därför höjdes ock starka klagomål öfver denna utväxt på staten vid
De la Gardies besök i januari 1655. Man framhöll, att i teologiska
fakulteten funnos två ordinarie professorer öfver stat, Erik Odhelius
och Johannes Rudbeckius och en e. ordinarie, Petrus Rudbeckius,
likaså i den filosofiska tvenne ordinarie, (Chr. Ravius i Orientaliska
språk och J. Bureus i matematik). Den generade kanslern
förklarade ena gången, att desse herrar finge nöja sig med det som
man kunde bestå, efter att den ordinarie staten fullt utgått, andra
gången, att eftersom de hade kungliga fullmakter, kunde man icke
förvägra deiu deras rätt och att K. Maj:t väl skulle vara i stånd att
finna ett "nådigt expedient", tills han plötsligen öfverraskade dem
med en upptäckt han gjort, nämligen att om inan blott drefve in
utlagorna fullt af bönderna, skulle allt icke blott gå ihop, utan äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
