Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
förbjuden vid straff af relegation; straffets räckvidd skärptes ej
obetydligt, genom att numera den brottslige skulle, så länge
rele-gationen räckte, vara utesluten från andra rikets universitet och
från offentlig tjänst. Af alla dessa stadganden, som afsågo att hålla
de unge till tukt och ordning, framgår att studentlifvets yttersida
vid denna tid bar en stark prägel af råhet och våldsamhet. Detta
afspeglar sig icke’ minst i det alldeles nya af professorerna själfva
utarbetade, föga lyckliga kapitlet "De vigilibus eorumque præfecto"
med dess minutiösa bestämmelser,1 riktade lika mycket mot ett
alltför farligt nit hos ordningens upprätthållare, som mot väntade
våldsamheter af studenterna.
Det märkligaste och mest förvånande i kapitlet om ungdomens
seder är dock det nya stadgande, som åsätter relegationsstraff för
den som deltager i "conventicula uationalia" eller därtill lånar
bostad. Landskapen, dessa nya betydelsefulla organer i studentlifvet,
okända då för trettio år tillbaka de första konstitutionerna skrefvos,
hade af sig själfva framväxt genom förhållandenas egen makt. Men
myndigheterna hade ej något öga’ för rörelsens inre berättigande,
de sågo mest på det ej alldeles nödiga och ofta öfverdrifna
festande, som sammanhängde med nationssammankomsterna, och
framförallt på landskapsväsendets art af icke legitimerade förbindelser
inom en föga disciplinerad massa af orolig ungdom. Man betraktade
detta med samma ögon, som regeringarne i den heliga alliansens
dagar uppfattade de tyska studenternas "demagogische umtriebe".*
Så litet förstod man rörelsens art och naturliga existensberättigande,
att man i stället för att leda den sökte komma åt den med det
hårdaste straff. Detta försök att sätta sig emot tidens ström var
dock fruktlöst, och åtta år förgingo icke, innan de akademiska
fäderna funno för godt att själfva legalisera rörelsen.
De privilegier för studenterna som i kap. 24 uppräknas hafva
icke någon motsvarighet i de äldre konstitutionerna. Många af
bestämmelserna äro visserligen ej annat än ett upprepande af det
som universitetets allmänna privilegier och vissa punkter i själfva
konstitutionerna innehöllo, men åtskilliga förmåner äro alldeles nya.
1 Som ett mästerligt prot härå kan anföras dess § fi: Quod si
ron-tingat, ut ad ciendos tumultus coeant plures, quam quos a se vinci posse
s]ieront vigiles, diligenter capita factiönnm istiusmodi notabunt ant, si id
non possint, paucos ex promiscuo coetu observalnint, quo nimirum con
tendant digressi ant quo habitu uti fuerint, lit indicio aliquo postridie
oinnino magistratui tam nefarite rei instinctores a ut complices patefiant,
præcipue vero adnitentur, ut ex separatis atque jam palantibus aliqueui
comprehendere possint.
2 Jfr. Del 1. s. 381.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
