Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Så utnämde K. Maj:t den 24 januari 1658, utan att något förslag
ingått, Lars Burens till historiarum professor efter E. Figrelius, som
kallats till ett statssekreterareämbete d. 19 Mars 1657. Likaså
nämdes d. 15 febr. 1659 utan afvaktande af förslag .Tordanus
Edenius till teologie professor efter Joh. Elai Terserus, som d. 15
Maj föregående år förflyttats till Åbo biskopsstol, och när professorn
i grekiska, Henrik Ausius, aflidit d. 23 April 1659, fyllde konungen
platsen redan d. 25 Maj med Martinus Brunnerus. Dessa
utnämningar voro dock lyckliga i fråga om valet af personer, men
detsamma kan knappast sägas om det fall som följde närmast efter dessa.
Den 4 juni 1659 afsatte nämligen K. Maj:t helt godtyckligt
professorn i orientaliska språk, Sven Laurbergius och insatte ånyo som
professor i ämnet Christ. Ravius, från hvilken universitetet fyra år
tidigare lyckats göra sig fri och, som man då hoppades, för alltid.
Man kan väl förstå, att det var med blandade känslor konsistoriet
såg sin lagliga förslagsrätt sålunda missaktas, men blott vid ett
tillfälle vågade man, om ock med en viss försiktighet, gitva luft åt sitt
missnöje. Det skedde när Edenii fullmakt upplästes i konsistoriet
d. 21 Juni 1659, då den gamle Stigzelius, nu fungerande rektor,
yttrade att det skulle varit önskligare, att universitetet fått njuta
sitt fria val. Något spår af att kanslern fört talan för dess rätt
finnes icke, hans beröring med universitetet under dessa år inskränkte
sig till några få skrifvelser och dessa af ringa eller ingen betydelse.
En gång har han dock gifvit det en uppsträckning för bristande
flit och försummelse i iimbetssysslorna, men konsistoriet som häri
spårade en hemlig angifvares hand, med hvilket uttryck det
säkerligen syftade på Terserus, svarade med att uttala den önskan, att
kanslern ville anställa ransakning i saken.1 Konsistoriets svaghet
framträder emellertid tydligt i dess vanmakt gent emot dess
underordnade. Fogdarna sutto, trots upprepade påminnelser, inne med
stora belopp af akademigodsens räntor,2 och den studerande ung-
Stundom ett halft år legat mellan en plats ledigblifvande och dess
fyllande utan afvaktande af konsistoriets förslag, ilen dels föreskrefvo kon
stitutionerna, att tre månader skulle förgå, innan fakulteten toge frågan
före, dels fann man vid universitetet ej något skäl att brådska, så länge
den afgàngne professorn behagade längre eller kortare tid stanna kvar och
uppbära lönen (se kons. prot. 9 juni 1658 och 21 juni 1659).
1 Kons. prot. d. 23 Maj 165G. Kanslersbrefvet finns ej i behåll.
Istli-menius och Ljungh hafva tydligen varit däri särskildt utpekade, om
ingendera hyste Terserus någon hög tanke.
■ Se kons. prot. d. 4 och 11 Nov. 1658. huru fogden Johan Andersson
sitter inne med rest å 8653 daler kppmt. och 406 tunnor spannmål, samt då
han hotas med afsättning lägger bela skulden på böndernas oförmåga. 1
konsistoriet var man öfvertygad, att fogdarna togo mutor och läto bönderna
sitta inne med utlagorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
